Lovisa med familj

Nu går denna bloggen i graven.....

2011-01-01T10:00:00.002+01:00

.....men den nya hittar du här! (http://albinssonskan.blogspot.com)

Gott nytt år!

2010-12-31T13:49:00.000+01:00

Vill önska alla ett gott nytt år! Det kommer bli lite förändringar med bloggen framöver. Så kika in efter nyår.....

Jag är precis hemkommer från gymmet där jag kört ett megapass. Det är tydligen tradition på mitt gym att köra ett marathonpass varje nyårsafton. Så vid halv elva var vi nära nittio förväntansfulla deltagare som stod klara för att träna. Vi delades upp i lag och mitt lag fick börja med body combat, därefter blev det body vive, zumba, spinnning, cirkelträning, body jam och ytterligare body combat. Sist men inte minst, kom det in en dåre i militärkläder och körde träningsformen military fitness med oss. Sista övningen gick ut på att gå på händer med rumpan i vädret från ena sidan i träningshallen till den andra. Tror ni inte att en fotograf från lokaltidningen satt där med sitt megaobjektiv i högsta hugg. Fin bild han måste fått!

När jag kom hem möttes jag av synen nedan. Kul.

Jag har nog någon MAC-rouge i mina gömmor. Detta var tack och lov ett billigt fråm HM.

Ikväll blir det att titta på Lerums fyrverkeri nere vid Aspen. Därefter åker vi till vänner i Stenkullen och firar in det nya året.

2010 - i siffror

2010-12-31T00:32:00.000+01:00

0 tårar fälls av Lovisa under inskolningen på dagis.

8 bebisar föds i bekantskapskretsen.

3 månader hann jag jobba på Volvo innan jag lyckades kamma hem ett nytt jobb. Denna gången på en statlig myndighet.

31 semesterdagar har jag på nya jobbet. Samma antal år fyller jag i juni.

186 mil är avståndet från Lerum till vår semesterdestination i Kroatien.

1 bröllop vi var bjudna på i år. Och inte nästgårds direkt utan ända uppe i Kalix/Haparanda!

2 år fyller Lovisa i september.

10 kilo går jag ner under året.

4 dagar i september spenderar jag i London. Något man borde göra varje år!

Årets höjdare: Semesterresan till Kroatien. Fina platser, god mat och framför allt trevligt ressällskap gjorde resan till en av årets höjpunkter.
Dessutom är jag nöjd och stolt över mig själv som kommit igång med träningen på allvar. Spinning, löpning, body combat, MRL är numera en naturlig del av vardagen!

Årets bottennapp: Lovisas svacka i samband med dagislämningen efter semestern. Många tårar fälldes, av såväl Lovisa som mig.
Niclas arbetsbörda nådde sin kulmen i oktober. Vi är ändock glada att det blev som det blev så vi fått tillbaka vår riktiga Niclas!

Gott slut!!!

Tur till Kungsbacka

2010-12-30T22:04:00.000+01:00

Idag hade vi ett ärende ner till Kungsbacka så på vägen hem tänkte vi ta en tur in till Kungsmässan. Herregud, vi kom inte ens in på parkeringen! Tydligen skulle alla kungsbackabor ut och köpa nyårsstassen just ikväll. Istället tog vi en tur till Freeport som till skillnad från Kungsmässan var helt folktom.

I inredningsbutiken Hemma lyckades jag hitta ett hjärta i stål med 24 krokar som man ska hänga adventspaket på. Det blir till nästa år! Dessutom köpte jag en julkortshållare där man lätt fäster alla julkort man får. Också till nästa år.

Lovisa var tålmodig under hela eftermiddagen så hon belönades med en tur i Hello Kitty-bilen.

Födelsedagspresent

2010-12-30T08:37:00.000+01:00

Igår kväll såg vi en trailer för Ivanhoe som sänds på nyårsdagen klockan 13.30. Då kläcker Niclas:
-Den ska jag se! Du får ha fullt ansvar för Lovisa under tiden. Det kan vara din födelsedagspresent till mig.

Gött, då var det fixat och klart!

Idag...

2010-12-29T15:25:00.000+01:00

...är första arbetsdagen efter julledigheten. Skönt med tvådagars arbetsveckor!
...har jag varit på spinning på morgonkvisten.
...har jag konstaterat att mellandagsrean är ren och skär dynga! Att rea ut gammal skit för 30% kallar jag inte rea.
...tittar jag på sista avsnittet av Bonde söker fru. (Fick en känga av en kompis på Facebook förra veckan att man är ointelligent om man slösar tid på sådana program)
...har jag ätit sushi till lunch. Gött att slippa julens rester!
...har Lovisa och Niclas varit på Vattenpalatset och haft skoj.
...kliar jag mig i håret över vad jag ska köpa till maken som fyller år på söndag.

Julklappar

2010-12-27T18:58:00.000+01:00

Lovisas docka Sandra fick en alldeles egen stol så nu kan hon sitta med vid bordet vid TV'n. Så fort Lovisa fattade vad det var för något i kartongen sprang hon blixtsnabbt upp på sitt rum och hämtade sin docka. Sen satt hon tålmodigt och tittade på när Niclas monterade ihop stolen.

Nya tofflor till dagis

Memo med Lilla Anna och Långa Farbrorn

När Lovisa öppnade paketet med detta städkit började hon
genast sopa undan barren under mormors och morfars julgran

Kläder till Sandra

En söt smurfa

Av oss fick Lovisa en tågbana från Brio.

Tandborste från gissa vem!

Andra Blåvittattiraljer från gissa vem.....

Hello Kittymemo

Låda med träfrukt

Böcker

En Zoobutik från Duplo

Vi vill passa på att tacka för alla fina julklappar. Brist på leksaker kommer det i alla fall inte vara i det Albinssonska hemmet på ett bra tag!!

Jag själv fick bland annat en morgonrock i röd velour, handdukar, pengar, CD med Take That (I know, jag gillar dem!), en klänning från Esprit. Jag tror dock att jag ska byta klänningen eftersom jag spanat in en annan klänning från Esprit. Jag tycker det känns en aning otacksamt att byta julklappar.... men men.

Annandagen

2010-12-27T18:41:00.000+01:00

Nu är vi hemkomna från julfirande nummer två. Igår var vi bjudna till mamma och pappa i Sandared för att äta stekmiddag och spela den traditionella julstoppen (kortspel). Självklart kom tomten på besök, han var slående lik den tomten som vi träffade i Göteborg på julaftonen. Lovisa var helt till sig och hoppade jämfota även denna gången.

Tomten fick givetvis en massa kramar

På kvällen kikade vi på Arnfilmen, mest för att brorsan
är med som statist. (Brorsan är den skallige)

Tvära kast

2010-12-25T20:02:00.000+01:00

Lovisa somnade som en stock bredvid mig i soffan. Kl 18.30 fick hon gå och lägga sig i sin egen säng, men hon somnade inte efter kvällsvällingen så efter en stund kom hon in i andra andningen. Nu kör hon show i soffan genom att sjunga "Heja Blåvitt" och "Manboy".

Frisk luft

2010-12-25T16:31:00.001+01:00

För en stund sedan var vi ute och lekte lite i snön. Lovisa åkte pulka, Niclas sprang upp ner för backen. Jag själv frös så förbaskat om händerna och insåg att jag måste köpa varmare vantar.

Det var riktigt skönt att komma ut en sväng och komma in med rosiga kinder en stund senare.

Julafton

2010-12-25T16:11:00.001+01:00

Vi startade dagen med att åka till Sandared och dricka det traditionella julkaffet hos min farbror och hans fru Inger. I år var det rekordlågt deltagande med endast 19 personer. Men det var lika trevligt för det.

Efter kaffet var det dags för jullunch hos min mormor och morfar som för sista gången fick bjuda till julfirande i sitt hus. De har sålt sitt hus och ska snart flytta till en längehet.

Lagom till Kalle Anka anlände vi till sista anhalten, nämligen svärföräldrarna i Göteborg där vi spenderade kvällen, och natten också för den delen.

Lovisa väntar på tomten......

Lovisa var jätteexalterad när tomten väl kom.
Hon hoppade jämfota och skrek "HEJ TOMTEN!!"

Tomten fick inte en lugn stund.
Skulle Lovisa inte sitta i knät, skulle kramas
och pussas.

....eller klappa lite på tomtens skägg.

Lovisa hjälpte till att dela ut paketen.

Snällt la hon sina paket i en stor hög...

....som växte och växte.

Tomtens lilla hjälpreda står redo!

Innan tomten gick sjöng han och Lovisa "midnatt råder".

Efter paketöppning var det dags för julmiddag med allt man kan tänka sig. Ja, förutom rödkål då. Den glömdes bort i micron. I år igen! Det börjar bli tradition.....

Efter julbord var det en äldre man som
bytte om från finbyxor till den lite mer
lediga varianten. Inga namn nämnda!

Strax efter 22.30 pälsade vi på oss och tog en promenad upp i Olskroken för att besöka Sankt Pauli kyrka för den traditionella julnattsmässan. Detta var första gången jag varit på midnattsmässa någon annanstans än i kyrkan hemma. Jag kan inte påstå att jag är direkt troende, men på julen går jag gärna till kyrkan. Det är så stämningsfullt med alla ljus och alla fina psalmer. Även i denna kyrkan avslutades hela gudstjänsten med en manlig solist som rev av "Oh, helga natt". Det bästa med alltihop!

Tack, Berra och Lillis för en trevlig och lyckad julafton!

Lucka 24

2010-12-24T06:00:00.001+01:00

Min man Niclas

Sommaren 2003 blev jag uppsagd från mitt dåvarande jobb på en språkreseförmedling. Jag visste egentligen inte vad jag ville göra, det fanns inget direkt som höll mig kvar i Göteborg så jag bestämde mig för att åka och hälsa på min kompis Gina i England och hitta ett jobb. Till en början skulle jag kränga Stilton och paté till i Ginas storasyters delikatessaffär ute på engelska landsbygden och sedan var tanken att hitta ett "riktigt" jobb.

I slutet av juli bokade jag mina biljetter med avresa en månad senare. I mitten av augusti var jag ute på stan, det var Göteborgskalas och en massa jippo på stan. Utanför Stora Teatern hade de smällt upp en bar som var sponsrad av Passoa och där träffade jag en kille. Kvällen som började på Passoabaren, med mellanlandning i ett öltält nere vid Kajskjul 8, slutade med att killen som en sann gentleman följde mig till tåget eftersom jag tillfälligt bodde hemma hos mamma och pappa i Sandared.

Veckorna fram till min avresa umgicks vi ganska intensivt och det fina i kråksången var ju att den här killen OCKSÅ skulle fara till England kort efter att jag skulle åka. Han skulle åka dit med sitt svenska kontor och starta upp ett kontor i London. Så vi bestämde oss ganska snabbt för att ses i London och göra stan och köra lite sightseeing. Istället flyttade vi ihop and the rest is history!

Niclas är en genomsnäll och omtänksam person som jag har väldigt roligt tillsammans med. Han är hemmakär och gillar att fixa och dona på hemmaplan. Han är dessutom en fantastisk pappa!
Han utger sig för att vara pedant, men jag hävdar att det endast är på ytan. Han har en förmåga att när han städar bara slänga ner eller stoppa in saker och ting huller om buller. Dessutom har en ful ovana att flytta på mina saker till andra, som han anser bra, ställen så att jag inte hittar dem sen. (Ja, jag kanske kan vara en smula slarvig ibland......)

En annan negativ sak med Niclas är snusandet. Jag önskar att han fick tummen ur och kunde sluta, men det är väl lätt för mig att säga som aldrig varit nikotinberoende. Jag har fått några små hintar att det kanske kan ske ett "under" efter nyår.

Egobild från en öde strand i Thailand.

Från Londontiden

Vi gifter oss 19/5 2007

Världens bästa pappa!

Vi älskar dig!

Lucka 23

2010-12-23T06:00:00.005+01:00

Julstök och julfix hemma hos oss.

Snöstjärnor som vi köpte till lägenheten i Twickenham.
Passar lika bra i huset i Lerum.

Runt första advent börjar julstöket, eller adventsstöket för att vara korrekt, på allvar hemma i det albinssonska hemmet. Det tas fram adventsljusstakar, stjärnskärmarna ska monteras på lamporna i sovrumsfönstret och snöstjärnorna skall hängas upp i fönstreni matsalen.
Jag är gift med en man som tycker det är minst lika roligt att göra det fint inför jul som jag och hade han fått bestämma hade hemmet varit pyntat högt och lågt med tomtar. Men där lägger jag in mitt veto, inga tomtar före Lucia. Inte för att vi äger så många tomtar....
Däremot har Niclas en elektrisk tomtepjäs som spelar musik. Den ska prompt fram varje år och i den frågan får jag vika mig, nu tycker ju även Lovisa att den är skojig. Jag är inte mycket för elektriskt plastpynt, men smaken är som baken. Förra året gjorde jag ett blogginlägg med glimten i ögat om denna pjäs, vilket kanske inte var så uppskattat av den som Niclas fått pjäsen av, så jag ber om ursäkt om jag trampat någon på tårna. Nog om tomtefar.

Tradition i min familj har varit att ta in granen dagen för julafton och klä den på kvällen. Själv föredrar jag att ta in granen lite tidigare, typ en vecka före jul eftersom jag avskyr allt vad juldekorationer heter efter annandag jul. Då vill jag ladda inför nyår med allt vad det innebär. Tänk er själva att vakna upp på nyårsdagen med en massa tomtar. Januari, nytt år och tomtar. Ingen bra kombo. Julgranen åker ut innan nyår hos oss, oftast med anledningen att den barrar så förbaskat.

Jag gillar att fixa med hemgjort godis, i år blev det bara som bekant två sorters tryfflar och knäck. Första julen som mammaledig då Lovisa var dryga fyra månader slog jag på stort och gjorde en massa olika sorters godis, men i år har vi prioriterat annorlunda.

Det tråkiga med julen, i alla fall det här året, har varit de otal turer kring var vi ska fira. Vi har inte fått in riktiga traditioner utan det har varit olika ställen varje år. Men en stående aktivitet på julafton är att hela min pappas sida av släkten samlas hos min farbror och hans fru i Sandared. De bor i pappas barndomshem och har tagit över traditionen eftersom vi allihopa brukade träffas hos farmor och farfar när de levde. Tillsammans fikar vi och umgås, en del släktingar träffar jag bara på jul även om man nu för tiden har större koll på varandra genom Facebook. Jag tror rekordet var för ett par år sedan när vi var närmare 40 personer. I år blir det ett rejält manfall då hela Alingsåsklanen (tolv pers) inte kommer.

Hyacinter är ett måste på julen. Vita såklart.

Lucka 22

2010-12-22T06:00:00.005+01:00

Jag har tagit mig friheten och ändrat lite i julkalenderlistan. Idag skulle det egentligen handlat om minnen från barndomen men jag har ju redan berättat en massa saker i tidigare inlägg så dagens lucka tillägnas mina svärföräldrar, Berndt och Lillemor.

Svärmor Lillemor
Lillemor är oerhört lättsam och positiv och har nära till skratt. Vi har väldigt roligt tillsammans och jag är lyckligt lottad över att ha en så bra svärmor. Man har ju hört om skräckexempel där svärmor/svärdotter verkligen inte går ihop och inte ens tål att ha med varandra att göra. Så är INTE fallet med min svärmor. Jag trivs i sällskap med Lillemor och är glad att vi kommer så bra överens.
Lillemor har världens sämsta lokalsinne. Jag är inte förvånad om hon skulle kunna gå vilse i sin egen lägenhet. När vi var i Thailand 2005 och var på en djuphavsfisketur hade vi tagit ca sju varv runt en och samma ögrupp eftersom det skulle vara bra fiskevatten där och ett par tre gånger utbrast Lillemor: "Oj, en ny ö".
Och en gång hävdade hon att hon aldrig åkt på en av gatorna i Gårda trots att de bor 200 meter därifrån. Men svärmor kommer från Sollefteå, så hon är ursäktad. ;-)

Svärfar Berndt
Oj, vart ska jag börja...... Jag kan börja med att säga att Berndt är väldigt omtänksam och har ett hjärta av guld. Han fixar och donar när man är på besök och servar ofta med drinkar och tilltugg. Han är bra på att komma med alternativa lösningar när de ordinarie lösningarna skitit sig (fast oftast går Berra direkt på de alternativa lösningarna, eller abrovinscher som vi kallar dem).
På sommarhalvåret ser vi inte röken av svärföräldrarna såvida vi inte åker till torpet på visit. Lillemor kopplar av i form av horisontellt läge i en solstol, i svampskogen eller i hallonbuskarna. Berndt kopplar av i form av att ha så många projekt på gång samtidigt. Han brukar skriva en lista i excel inför varje säsong vad som behöver göras. Den listan är inte kort.
Berndt har inte tålamod att sitta ner och ta det lugnt och fika utan dricker sitt kaffe på halvsprång. Vi brukar skämta om att han har vuxen-DAMP.
Berndt gillar musik och att bugga, men sjunger hellre än bra. När vi sjunger Singstar blir han själaglad om han lyckas pricka någon av tonerna så han får en guldstjärna.
En stor nackdel med svärfar är hans preferenser när det gäller fotboll. Han håller på IFK. Det är så viktigt för honom att han till och med i bröllopstalet till mig och Niclas nämnde "Det är en stor dag, 19:e maj, inte bara gifter jag bort min förstfödde son, det är också 25 år sedan Blåvitt tog UEFA-cupguld". No comments.

Jag är väldigt glad och tacksam för att ha svärföräldrar som Berra och Lillis. De ställer ofta upp när vi behöver hjälp, det är guld värt att ha föräldrar som kan hjälpa till när det kniper.

Berra lär Lovisa att bugga

Bildbevis: Berra fikar. Men lägg märke till hur långt ut på
kanten han sitter......

Svärfar servar. Rom och cola, whisky, jordgubbsspett och
läsglasögon till svärmor.

Julgodis

2010-12-21T23:59:00.000+01:00

Nu är julgodiset gjort för i år. Igår kokades det knäck, den blev riktigt bra, precis som jag vill ha den. Hård och knastrig. Så hård att när man biter i den så har man sin tandläkare på speed-dial på telefonen.

Sen försökte jag mig på att göra två sorters tryfflar, en variant med vit choklad smaksatt med citron och vallmofrön och en annan variant med nougat och krisp. Innan jag började pillgörat med tryfflarna trodde jag att jag skulle få utlopp för mitt icke rumsrena ordförråd, men det gick relativt smärtfritt. Förutom den sista snitsen när man skulle spritsa ut vit choklad som dekoration. Det blev INTE som på bilden i receptet i alla fall. Men jag slår vad om att de smakar precis lika gott!!!

Så den som har vägarna förbi oss är välkommen in på en munsbit.

PS: Niclas, du lär läsa detta innan du kikar i kylskåpet. För det första, dom är räknade!!! För det andra, det som gäller med dessa praliner är att man ska njuta av dem en och en, alltså inte slänga in en näve som man gör med jordnötter.

Här kommer recepten:

KRISPIGA NOUGATPRALINER

Blir 35 praliner

Du behöver:

200 g nougat

50 g mörk choklad

(gärna 60–70 procent kakao)

1 dl vispgrädde

1 tsk honung

KRISP:

1/2 dl strösocker

1 dl K-Special eller cornflakes

DOPPNING/DEKOR:

200 g mörk choklad

Ev vit choklad till dekor

Gör så här:

1. Börja med krispet. Låt sockret smälta och bli brunt i en tjockbottnad kastrull. Tillsätt flingorna, rör några varv så att de täcks och häll upp massan på bakplåtspapper. Platta till, låt svalna och hacka sedan i små bitar.

2. Hacka nougat och choklad fint och lägg i en bunke.

3. Koka upp grädden tillsammans med honungen och slå över nougaten. Rör tills allt smält och blivit till en jämn och blank massa.

4. Låt massan svalna. Blanda sedan ner de karamelliserade flingorna.

5. Låt stelna i kylskåp och dela sedan massan i tre delar som rullas till jämna rullar. Linda rullarna i plast-folie, forma dem trekantigt och låt dem stelna i frysen i ca 30 minuter.

6. Bryt chokladen till doppningen i mindre bitar och smält i mikrovågsugn eller vattenbad.

7. Skär rullarna i jämna skivor, knappt 1 cm tjocka, och doppa dem helt eller delvis i den smälta chokladen.

8. Dekorera eventuellt med vit choklad som spritsas i ett mönster och förvara pralinerna i kylskåpet.

VITA CHOKLADTRYFFLAR MED CITRON

Blir 35 praliner

Du behöver:

Skal av 1 citron

1 dl vispgrädde

1 tsk honung

200 g vit choklad

1 msk blåa vallmofrön

DOPPNING/DEKOR:

200 g vit choklad

Vallmofrön

Gör så här:

1. Tvätta citronen noggrant och skala av det yttersta gula skalet med hjälp av en potatisskalare.

2. Koka upp citronskalet tillsammans med grädde och honung i en liten kastrull. Låt sedan stå och dra i 15 minuter. Hacka under tiden chokladen fint och lägg i en bunke.

3. Koka upp grädden på nytt, sila bort citronskalet och häll blandningen över chokladen. Rör tills all choklad smält och låt tryffeln svalna lite i rumstemperatur. Blanda ner vallmofröna och låt tryffeln stelna i kylskåpet.

4. När smeten hårdnat rullar du små runda tryffelkulor och låter dem återigen stelna i kylen.

5. Bryt chokladen till doppningen i mindre bitar och smält den i mikrovågsugn.

6. Doppa de kylskåpskalla tryffel-kulorna i chokladen och dekorera med vallmofrön.

7. Låt stelna och förvara i kylskåp.

Julfin

2010-12-21T22:12:00.000+01:00

Idag direkt efter jobbet stack jag till frissan. Välbehövligt då min utväxt inte var att leka med. Jag trivdes bra med färgen jag hade sist så vi körde på samma, varför bryta ett vinnande koncept. Det ser nästan lite rödlätt ut på bild.
På längden bad jag Anna kapa 10-15 cm så nu har jag en page, men ändå tillräckligt lång för att kunna sätta upp håret.

Jag har så ofantligt tjockt hår så det tar sin lilla tid hos frisören. Jag kommer ihåg en gång i London när jag spontant gick till frisören efter jobbet. Han som klippte mig tyckte att jag hade så tjockt hår så han tyckte att det skulle passa med en "under cut". Ja ja, det lät väl bra, tills han hade kört första vändan med rakmaskinen. Japp, hela mitt underår rakades bort, det vara bara ett par millimeter. Jag höll på att dö, och satt och bet mig i läppen för att inte börja böla. Hela vägen hem till Twickenham mådde jag jättedåligt och kunde knappt med att visa mig för Niclas. Han kan skriva under på att jag var i upplösningstillstånd.
Det tog sin lilla tid att få fason på håret igen. Jag satte inte upp tofs på säkert ett halvår, jag ville ju inte se ut som nån kickersbrud, bara bombarjackan och Doc Martenskängorna som fattades i såna fall.......

Insamling

2010-12-21T20:13:00.000+01:00

I somras fick vi en lapp i Lovisas fack där man uppmanades att lägga pengar till en sommarpresent till fröknarna. Nu i jultiderhar jag inte sett någon lapp om insamling till julblomma så jag tänkte att det kanske inte är kutym att köpa något till jul. Trots det ville jag visa vår uppskattning till personalen så igår bakade jag en mjuk pepparkaka med frosting och lingon som Lovisa skulle få ta med sig till dagis idag.

Nu hade ju Lovisa tyvärr feber i morse så jag stack över med kakan själv. Jag gick igenom de stora barnens kapprum och seågföljande text på tavlan: "Tack så mycket för de fina julpresenterna!". Eh, va? Det stod ingenting på tavlan i de mindre barnens kapprum, så jag utgår ifrån att det bara skett en insamling för de stora barnen. Märkligt om du frågar mig. Det är samma avdelning, samma personal.

Hur gör ni med insamlingar till fröknar/lärare?

Lucka 21

2010-12-21T06:00:00.003+01:00

Presentation av min mamma och pappa

Mina föräldrar Ann och Bertil var relativt unga när de fick mig, 22 respektive 25 år. Jag har alltid tyckt att det varit bra med unga föräldrar, inte minst nu när jag själv är vuxen och de fortfarande är pigga och friska. Jag vill ju ge samma möjlighet till Lovisa som jag själv hade, nämligen att växa upp med en närvarande mormor och morfar (Ja, farmor och farfar också för den delen, de är i samma ålder!)

Min farmor och farfar var lite äldre när de fick min pappa så de har inte funnits i mitt liv på samma sätt som mina morföräldrar. Dessutom gick min älskade farmor bort alldeles för tidigt i en ålder av 65 år, när jag bara var 10 år.

Mamma Ann
Jag och min mamma är nog ganska lika till sättet. Rätt hetsigt temprament, men också med glimten i ögat och nära till skratt. Vi argumenterar nog en del men det blåser över lika snabbt som det börjar. Min mamma är väldigt mån om andra och glömmer ofta bort sig själv, det finns ingen som ställer upp på sina barn som min mamma! Ibland lite löjligt mycket. Hon måste lära sig att säga nej ibland och sätta sig själv i främsta rummet.
När helgerna är över och vi kommit en bit in i det nya året skulle jag vilja ta en mamma/dotterhelg och bara rå om varandra och ha kul.

Pappa Bertil
Min pappa är en lättlurad, omtänksam (ibland lite too much) och familjekär sportfåne. Det finns ingen som mår så bra som när hela familjen är samlad som min pappa.
Min pappa ringer varje dag för att kolla läget, ibland räcker en minut för att säga att allt är ok. Kan ni tänka er att vi hördes nästan varje dag under de åren jag bodde i USA? Han vill alltid att man skickar ett sms när man kommit hem efter att ha kört hem på kvällen. Nu när jag själv har barn kan jag förstå detta behov av att veta att ens barn har det bra, men i tonåren tyckte jag att det hela var överdrivet och jobbigt.

Jag minns så väl en gång när jag gick i nian och skulle på en privat fest nån mil hemifrån och skulle få skjuts hem av en kompis föräldrar. Det hade blivit bråk på festen så polisen hade kommit dit och avhyst folk och fixat fram bussar för att få de flesta ungdomarna tillbaka till Sandared. Allt detta hade min pappa hört på sin polisradio (nördvarning!) och när jag inte kom hem hade han blivit utom sig av oro. Jag hade ju hängt med mina klasskompisar hem till en kille i klassen som också hade fest. Helt plötsligt är det nån som ropar "Josse, din farsa är här". Åhhhhhh, piiiiiinsamt..... Utanför stod farsan med andan i halsen, till råga på allt på min lila-vita bockstyrecykel........
Jag har nog tyckt att det varit lite jobbigt att ha en "överbeskyddande" pappa, men en sak som etsat sig fast i mitt minne är en sak som en av mina bästa kompisar sa en gång: "Jag önskar att jag hade en pappa som Bertil. Var glad att du har en pappa som bryr sig". Just denna kompisen har en pappa som inte alls varit närvarande under hennes barndom.

Jag älskar min mamma och pappa!

Och så några bilder...... (Min mamma stod som en hök bakom mina axlar när jag valde bilder från 80-, och 90-talets fotoalbum, det var väldigt viktigt att inte ta några "fula" bilder.)

16/6 1984.
Mamma och pappa gifter sig och jag och Johan
är brudnäbbar. Jag hade "giftklänning" och
"giftskor".

Mamma och Emma på en restaurang i Italien 1993.

Mamma och pappa ska på bröllop.
Pappa har ytterst suspekta brillor på sig.....

OnePiece - one piece of uglyness?

2010-12-20T13:09:00.001+01:00

Det här, gott folk, är en OnePiece. En slags mysdress i ett och samma stycke, en sorts sparkdräkt för vuxna.
Jag förundras över hur dessa anskrämliga plagg har blivit så populära. Det finns en OnePiecebutik i Arkaden i Göteborg och där säljer dessa plagg som smör i solsken.

Jag vågar säga att jag aldrig kommer införskaffa en OnePiece. När jag sa det till Niclas trodde han mig inte, för något liknande hade jag sagt hösten 2005 när det var überinne att ha byxorna istoppade i stövlarna. Men en OnePiece, nä där går gränsen. (Dessutom kostar de mellan 1200-1600 spänn!)

Lucka 20

2010-12-20T06:00:00.050+01:00

Vart och hur bor jag?

Vi bor i ett gult trähus med två plan och källare i Lerum som ligger ca 2 mil utanför Göteborg. Huset är byggt 1936 med genomgående trägolv, en öppen spis och en kakelugn. Att det just blev ett gammal hus var givet, eftersom både jag och Niclas drömt om det. Nyproduceringar eller radhus är inte riktigt vår grej.

Vi hade inga direkta preferenser på vart i Göteborgsområdet vi ville bo utan det var viktigare att det var rätt hus. Vi var i Långedrag, Mölndal och Hällesåker men inget kändes klockrent. Vi trivdes trots allt väldigt bra i vår trea inne i centrala Göteborg. Våra grannar inne i stan, Janne och Maria, flyttade till Lerum och frågade om inte vi också skulle ta och köpa hus där. Nej, vi trivdes ju så bra. Därefter började Maria mailbomba oss med länkar från Hemnet och helt plötslig en dag såg vi det, huset med stort H.

Så dagen innan vi gifte oss fick vi åka ut till Lerum för en privat visning eftersom den ordinarie visningen skulle äga rum när vi var på väg på bröllopsresa till Budapest. Det var några nervösa dagar med budgivning via SMS men dagen efter vi kommit hem stod det klart, huset var vårt!

Huset ligger längst in på en återvändsgata, bakom en fyra meter hög granhäck som gör att det är minimal insyn. Bakre delen av tomten vetter mot en liten skogsdunge. Vi har en tomt på 2400 kvadratmeter, både gräsmatta och en kulle med lite skog.

Utsikt från trädgården

Huset som det såg ut när vi flyttade in

Altanen som vi (läs: Niclas) byggt.

Köket pre-renovering.

Köket som det ser ut nu.

Matrummet med grön vävtapet á la vårdcentral

Matrummet efter bredspackling och målning.
Plus att möblemanget är bytt.

Julgranen på plats

2010-12-19T23:03:00.000+01:00

Medan jag och Lovisa var iväg på pyssel hade Niclas i uppgift att ta in granen. Det var tur att vi inte var hemma för Niclas hade ett jäklarns sjå att få julgransfoten på plats så det var nära att granen åkte ut innan den ens kommit in. Det hela slutade med en tur till Rusta i Partille för att inhandla en ny julgransfot då den vi hade var alldeles för klen.

Lovisa hjälper till att klä granen. Hon fick i
uppgift att hänga de små julgranskulorna.

Granen julen 2010

Pyssel

2010-12-19T22:53:00.000+01:00

I eftermiddags var det avslutning med scrappgänget och vi var inte mindre än fem vuxna och sju barn. Lovisa satt still i ungefär tre minuter och målade ett kort som hon sen gav till pappa Niclas.

Lovisa tyckte det var roligare att sitta i "båten" och leka
med leksaker.

När vi fikade satt Lovisa i Sofies knä. Hon tycker det är
roligt att hänga med lite äldre tjejer.

Lucka 19

2010-12-19T06:00:00.005+01:00

Har jag någon dold talang?

Rätt och slätt; nej.

Jag tycker inte att jag har någon dold talang direkt. Vad i hela friden skulle det vara? Jag är inte exceptionellt bra på något, snarare lite bra på mycket. Visst, jag kan scrappa, men det finns folk som gör det hundra gånger bättre. Jag kan spela tvärflöjt, dock inte exceptionellt bra. Höjden på min tvärflöjtskarriär var när jag spelade på min kusins bröllop.

Om det skulle vara något jag är extremt bra på så är det att jag har ett bra minne, men mest för onödiga saker. Jag kommer ihåg när nästan av alla mina klasskompisar från låg-, och mellanstadiet fyller år. Sjukt. Fast om det kallas för talang vet jag inte.
Jag har bra bollsinne och när jag gick i högstadiet var jag med i skollaget i fotboll, innebandy, volleyboll och basket.

Torftigt inlägg.

Jul, jul, strålande jul

2010-12-18T20:26:00.001+01:00

Idag:
-sov vi allihopa till 8.45.
-har jag tränat ett mastodontpass på gymmet. MRL (mage-rumpa-lår) i 75 minuter.
-har vi varit på dop. Lovisa skötte sig exemplariskt. Nästan i alla fall. Det blev lite tumultartat när en 4-årig kille inte lät henne vara med och bygga med duplo.
-har vi köpt en julgran. Är det bara jag som tycker det är hutlöst att ta 380 spänn för en gran?
-har vi käkat Niclas hemlagade hamburgare.

Imorgon:
-ska jag ta mig in till Nordstan och försöka hitta något snyggt att ha på mig på jul. Ja, Nordstan sista helgen innan jul. Nej, jag är inte riktigt klok.
-ska vi klä granen.
-är det avslutning med scrappgänget. Dagen till ära ska alla ta med sig sina barn, så det blir fem vuxna och nio barn. Intressant.

Lucka 18

2010-12-18T06:00:00.003+01:00

Jag och min blogg

Hösten 2007 startade jag min första blogg och skrev på sin höjd 2-3 inlägg per månad. Det var först när Lovisa var dryga fyra månader som jag tänkte att det vore kul att blogga om henne och min vardag som mammaledig, mest för att familj och vänner kunde hänga med i Lovisas utveckling.

Från att egentligen enbart handlat om Lovisa har bloggen på senare tid utvecklats till "min", Josefines blogg. Jag skriver ju givetvis om Lovisa också, men även om många andra saker som ligger mig varmt om hjärtat. Dessutom får man ju lite mersmak när man ser att bloggen varje dag besöks av en strid ström. (Strid ström med mina mått mätt alltså, häromdagen hade jag 100 unika besökare. Helt ok siffra eftersom jag inte "marknadsfört" min blogg).

Nu så här efterhand ångrar jag lite att jag valde lovisaalbinsson som adress då jag egentligen inte vill att den ska kopplas till henne som person längre. Det var ju MITT val att starta bloggen, inte hennes. Det känns som att det är dags att Lovisabloggen får gå i graven och att jag startar en ny blogg. MIN blogg.

Jag har inte bestämt mig till 100% än. För vad i all världen ska den heta?

Cookie Dough

2010-12-17T17:59:00.001+01:00

Idag har jag VAB:at halva dagen. Jag och Lovisa somnade som stockar under en filt i hennes säng på eftermiddagen. Det kändes att jag var på gymmet och körde ett idiotpass spinning kl 6.45.
Maken är på stan och dricker öl så det är jag och Lovisa som fredagsmyser här hemma ikväll. Eftersom hon har ont i halsen tjuvstartade vi fredagsmyset lite genom att skopa upp några skedar Ben & Jerry Cookie Doughglass. Himmelskt god!

Ikväll blir det På spåret.

Lucka 17

2010-12-17T06:00:00.011+01:00

Vad gör mig glad/irriterad

Jag blir glad av många olika saker, stora som små. Positiva överraskningar, ett bra träningspass, komplimanger, ett nystädat hus, Lovisas glada tillrop när man kommer och hämtar henne från dagis, umgås med vänner, solsken, träffa släkten, shoppa, musik, beröm, resa och uppleva nya platser, Lovisas sprudlande personlighet, att skapa kort och album i form av scrappande. Ja som ni ser, listan kan göras lång.

Det finns saker som gör mig arg och det finns saker som gör mig irriterad. Det är oftast småsaker som gör mig irriterad, saker som egentligen kan ses som ett i-landproblem.
Ta exemplet om ordning och reda när det gäller tvätt, disk och sortering av pant. Det här är något som får mig att gå igång på alla cylindrar när det inte sköts på rätt sätt.

Tvätt: Sortera tvätten korrekt. Exempelvis så lägger man inte en svart ulltröja tillsammans med vita lakan.

Disk: Innan man ställer in tallrikar i diskmaskinen sköljer man av matrester. Det kommer lukta apa annars! Dessutom vill jag ha det på ett speciellt sätt i diskmaskinen, var sak har sin plats. Otympliga saker skall inte ens ställas in där utan diskas för hand, det tar 30 sekunder. Max.

Pant: Det finns en påse för burkar och PET-flaskor och en påse för glas. Vad kan gå fel? Panten ska till ICA och glaset till återvinningsstationen, därför ska de inte blandas. Och eftersom det är jag i vår familj som sköter panten så tycker jag det är onödigt att dra med en massa glas till ICA.

Andra irritationsmoment:
På mitt jobb verkar folk ha väldigt bråttom och stressigt eftersom vissa som besöker dass inte ens orkar bemöda sig med att ta bort den tomma toapappersrullen och sätta fast en ny i hållaren. Istället ställer de rullen på golvet eller handfatet. Hur bråttom kan man ha?

Att folk inte använder blinkers när de kör bil. När du har för avsikt att svänga så ska man indikera detta genom att använda sina körriktningsvisare, för att använda ett korrekt ord. Rondellkörning orkar jag inte ens ta upp......

Jag går inte riktigt så långt att jag skriver
arga lappar när jag är irriterad.
Kolla in argalappen.se. Riktigt kul läsning!

Tidsoptimister. Om man har avtalat en tid så är det den tiden som gäller. Den akademiska kvarten är ok, annars ringer man och säger att man är sen. Att släntra in en halvtimma-trekvart sent är inte acceptabelt. Vad är det som säger att din tid är viktigare än min tid? Jag har tur och är gift med en likasinnad som också mår dåligt om vi inte är ute i god tid.

I London (och i Stockholm också har jag förstått) är det en oskriven regel att när man åker rulltrappa så står man till höger och går till vänster. Man står alltså inte två i bredd och chittchattar.

Föräldrar som inte säger till sina egna barn. På Luciafirandet till exempel, var det en pojke som satt och hojtade "Du är ful och fet som en babian" till några barn samt till sin egen mamma. Mamman bemötte det med en axelryckning.

Vad tragiskt att min lista över irritationsmoment är längre än listan över saker som gör mig glad. Haha!
Jag är inte en så stor surkärring som det låter.

Lucka 16

2010-12-16T06:00:00.018+01:00

Favoritmusik/favoritfilmer

Är han snygg eller är han snygg?

Jag tycker det är oerhört svårt att beskriva vad jag har för musiksmak. Jag lyssnar nämligen på det mesta, med undantag för heavy metal och techno. Jag lyssnar mest på radio så det är sällan jag går och köper ett helt album av en och samma artist. Men om det är några artister jag lyssnat lite mer på än andra skulle det nog vara Bon Jovi, Robbie Williams och Matchbox 20. Dessutom tycker jag faktiskt om schlager, gärna gamla klassiker som man inte tröttnar på. Definitivt en stämningshöjare, i alla fall för mig.
Om vi ska diskutera musik jag inte tycker om, med risk för att bli lynchad, så kan jag säga att Håkan Hellström är en gubbe som jag inte kan med. Överskattad.

När vi var i Malaysia spelade ägarna av stället vi bodde på så skön musik i restaurangen. Vi frågade vilka som spelade och fick namnet på bandet, så när vi var i Kuala Lumpur gick vi in i en gigantisk skivaffär och köpte skivan. Hemma i Sverige hade vi på CD:n när mina föräldrar var på besök och helt plötsligt utbrister pappa: "Men, va' fasiken, det är ju Lobo". Då visar det sig att det är ett gammalt band som hade sin storhetstid på 60-talet. Best of Lobo är en skiva som går varm hemma hos oss! Kolla in på Spotify.

Jag har ingen direkt favoritgenre när det gäller filmer utan ser det mesta utom science fiction. Några av mina absoluta favoritfilmer är:

Gökboet: Flerfaldigt Oscarsnominerad film från 1975 som handlar om McMurphy (Jack Nicholson) som blir inlagd på ett mentalsjukhus. Där får man följa hans och de andra intagnas exter och upptåg. En roande men också väldigt gripande film!

Sound of Music: Klassiker som jag aldrig får nog av. Kan nog alla repliker och sånger utantill.

Den bästa av mödrar: En riktig snyftis! Den 10-årige pojken Eero kommer som finskt krigsbarn till Skåne där han får svårt att passa in hos sin nya mamma och pappa. Frågan är hur mycket jag kommer snyfta nästa gång jag ser den eftersom sist jag såg den var innan jag själv blivit mamma.

Sagan om Ringentriologin: Första gången jag såg Lord of the Rings var 2002 i USA. Jag fattade verkligen ingenting! Flera gånger övervägde jag om jag skulle lämna biosalongen. Dessutom blev jag bestört över det makalöst dåliga slutet. Vad jag inte visste var att det skulle komma två filmer till.... Duh!
Det var först efter jag träffat Niclas och vi såg filmerna tillsammans och fick mycket förklarat för mig som jag faktiskt tyckte att de inte var så tokiga trots allt. I vanliga fall tycker jag inte om overkliga filmer.

Nyckeln till frihet: Fängelseklassiker med Morgan Freeman och Tim Robbins. Älskar filmer med oväntade och twistade slut.

Love Actually: En total feelgoodfilm med brittiska skådespelareliten som jag kan se om och om igen. Särskilt nu i juletid!

Dessutom tycker jag om filmer som skildrar andra världskriget. Ja, Pearl Harbour var väl ingen direkt hit om man inte rådiggar Hollywoodsnyftisar. Men jag gillar Rädda menige Ryan och mästerverket Pianisten.

Utvecklingssamtal

2010-12-15T20:29:00.000+01:00

Tidigare ikväll var vi på utvecklingssamtal på Lovisas förskola. Superlativen haglade och det var två stolta föräldrar som gick hem med vetskapen om att Lovisa är glad och positiv men att det är fullt normalt för åldern att få aggressionsutbrott om något inte går vägen. Haha! De har ju en lista att gå efter över vad man ska kunna för sin ålder. För Lovisa kunde de "pricka av" saker som fyraåringar förväntas kunna. Hoppsan! Inte annat att man är stolt över sin lilla höna.

Krasslig

2010-12-15T20:14:00.000+01:00

Vår lilla tjej har ont i halsen och är rosslig så hon får stanna hemma med pappa imorgon. I skrivande stund ligger hon nedbäddad med sitt täcke i soffan. Vi tittar på "Bonde söker fru" så det är inte helt omöjligt att jag kryper under Lovisas täcke när det blir för pinsamt......

Velour

2010-12-15T14:15:00.000+01:00

Hamnade av en slump på KappAhl på lunchen och sprang på den här ursöta klänningen till Lovisa. Röd velourklänning med volang och sidenband i midjan.

De hade 3 för 2 på alla barnkläder men nackdelen med KappAhl är alla dessa dubbelstorlekar. Väldigt opraktiskt då Lovisa just nu befinner sig mellan 92 och 98. Så köper man 86/92 blir den alldeles lagom, kanske en aning liten medan 98/104 blir på tok för stor.

Lucka 15

2010-12-15T06:00:00.017+01:00

Favoritplatser i Sverige

När jag var 16 och 17 var jag på militärläger på I20 i Umeå och A9 i Boden. Armén anordnade varje sommar praktikantläger för ungdomar mellan 16-19 där man fick lära sig allt från exercis, skjuta AK5, bo i tält, köra bandvagn, till att manövrera en Haubits (luftvärnsvapen), och överlevnad. (Detta var högst frivilligt och inget bootcamp man blev ivägskickad på....ville bara tillägga det) Eftersom dessa två läger var förlagda i Norrland ingick det även fjällvandring. Första året i Hemavan och andra året i Kvikkjokk.
Första året skulle vi bo i tält uppe på fjället. Eller tält är nog en överdrift, vi skulle göra våra egna tält av en presenning, men det var sånt busväder så vi fick vända om och bo på FBU-gården nere i byn istället. Andra året gjorde vi dagsturer upp på kalfjället. Det är något speciellt med den svenska fjällvärlden. Först och främst är det ju väldigt vacker och storslagen natur, men det är också lugnande och avstressande.

Ett ställe där man verkligen kan koppla av och sova som en klubbad säl är på svärföräldrarnas torp som ligger mitt i skogen en bit utanför Tidaholm. Det ligger längst in på en skogsväg ett par kilometer från närmsta väg, vilket gör att det enda man hör är trädens sus och fåglarnas kvitter. När svärisarna köpte torpet för dryga tio år sedan såg det inte mycket ut för världen, men under åren har det fått sig en rejäl ansiktslyftning och gått från ruckel till smultronställe med vita knutar och snickarglädje. Plocka bär och svamp, fiska, spatsera i skogen, eller bara att lata sig i en av hängmattorna är några av sakerna man sysselsätter sig med på torpet. Ja, inte om man heter Berndt (svärfar) förstås, han har alltid en miljard projekt på gång och kan verkligen inte sitta still längre stunder. Jag säger som Lovisa: -"Myror i brallan!!".

Utsikt från vår balkong

Vår trädgård är en av mina favoritplatser. Inte för att det är en pedantskött sådan med prydliga rabatter eller så. Den är faktiskt ganska usel skött, förutom att gräset klipps regelbundet. Men jag gillar den ändå! Äppelträd, skogsdunge, kulle med lekstuga, stor altan, syrenbuskar.

Några ställen jag skulle vilja åka till är Öland, Gotland och Österlen. Någon gång i framtiden blir det väl en resa till Astrid Lindgrens värld skulle jag tro, så då kanske man tar Öland på samma gång. Jag har varit på Öland, men jag var inte så gammal så jag kommer inte ihåg så mycket.

Det kom ett kort.....

2010-12-14T20:37:00.003+01:00

Idag fick vi det första julkortet för i år. Och vilket fint kort sen! Verkligen en rolig idé med fotavtryck och tomteluvor.
Tyra och Kimi är Lovisas tredjedelskusiner som bor i Skåne. Vi har tyvärr aldrig träffats men håller stenhård koll på dem genom Facebook och blogg. Kanske vi kan få ihop en lekdejt fram i vår?

Lucka 14

2010-12-14T06:00:00.004+01:00

Min bror Johan

Min bror Johan är två år äldre och fram till vi var fem och sju delade vi rum. Jag har några vaga minnen från den tiden, mest att jag hade en väldigt snäll storebror. Det skulle komma att ändras.....
Jag vågar säga att vi inte var direkt bästa vänner under tonårsperioden, vi slogs, tjafsade och råkade i luven på varandra mest hela tiden. MEN, om det nu var någon i skolan som var taskig mot mig så var Johan den förste att försvara mig.

Så det var ju inte alltid fy skam att ha en äldre bror. I synnerhet inte när han tog hem kompisar. Som var såååå snygga.

Det var först när brorsan flyttade hemifrån som vi faktiskt började umgås som vänner.

Johan är yrkesofficer, exakt vad han gör är oklart. Inte för att han är nån hemlig agent eller så, men att få klarhetet i saker och ting när det gäller den mannen är näst intill omöjligt. När man pratar med honom i telefon är han frånvarande, han kan titta på TV samtidigt och man märker så väl att han bara hummar och svarar på saker som han inte ens lyssnat på. Världshistoriens sämsta telefonist! Jag och syrran skämtade om honom i talet på hans bröllop att det är en gåta att han är officer, så slarvig som han är.

Oj, många negativa superlativ märker jag.... Jag vill också nämna att Johan är en varm och genomsnäll person med en stor portion humor. Sjuk sådan. Han är en fantastisk morbror till Lovisa och far till två goa och energiska killar på 4 och 2 år.
Johan är väldigt händig och har renoverat så gott som hela sitt hus på egen hand. Tillsammans har han och Jossan det mysigaste hemmet man kan tänka sig, så stilfullt inrett, en lantlig shabby-chicdröm. Dessutom är han en jäkel vid spisen, han lagar ofantligt god mat. I höstas var han klar med sin jägarexamen och fällde kort därefter sin första bock. Vi belv inbjudna på rådjursmiddag och det går inte riktigt beskriva hur gott det var...

Inför Sveriges första match. Den tyska ölen flödade.

På hösten 2005 kläckte Johan den briljanta idén att sommaren där på sticka ner till Tyskland och kolla in fotbolls-VM. Jag registrerade mig på Svenska Fotbollsförbundets hemsida för att få köpa biljetter till Sveriges matcher. Jag trodde Johan gjorde detsamma, men icke. Jag fick köpa biljetter till matcherna mot Trinidad & Tobago i Dortmund och mot Paraguay i Berlin. Så i juni 2006 stack vi fyra iväg med mormors och morfars husbil. Jag och Niclas såg Sverige spela 0-0 mot Trinidad & Tobago. Det var en sån stämning och nåt alldeles speciellt att se Sverige spela VM, även om de inte gjorde några mål. Som fotbollsfantast ville jag inte att Johan skulle gå miste om detta så dagen efter stack vi till arenan och skrev över de personliga biljetterna på Johan och Josefin (ja, hans fru heter samma som mig) Johan blev så glad så han lovade bort sin förstfödde till mig eftersom Josefin var gravid i sjätte månaden. Undra vad det blev av det löftet?!?

På utflykt i Torekov

På familjeutflykt i matchande sweatshirts. Hej 80-tal!
Återigen figurerar jag i min anskrämliga hockeyfrilla...

Brorsan och syrran tältar

En väldigt stilig brudgum!
Johan, världens bästa brorsa

Luciafirande

2010-12-13T17:53:00.002+01:00

Det var två förväntansfulla föräldrar och farföräldrar som bänkat sig på avdelningen Delfinen strax innan klockan 16. Snart dags för Lovisas första officiella Luciaframträdande!
Ett par minuter över fyra tågade alla barnen in i lekhallen och de sex fröknarna hade lite sjå att få alla barnen på plats. Några små började gråta så fort de såg sina föräldrar. Lovisa satt längst fram och sjöng för full hals. När fröken viskade "Nu ska vi sjunga Pepparkakeland" sa Lovisa högt och ljudligt "DEN KAN JAG!!" Vår lilla goding!
Skönsången vi bjöds på var Luciasången, Mössens julafton, Goder afton, I ett hus i skogens slut. Igår när Lovisa lussade hemma hos mormor och morfar rev Lovisa även av Manboy. Snacka om moderniserat lussande....

Efteråt vankades det fika!

Vår lilla Lucia får högsta betyg, hon satt still under hela framträdandet och sjöng med i varenda sång, trots att hon bara hade fyra ljus i sin krona. (Det femte hade gått sönder när luciakronan tappats i golvet)

Glad Lucia

2010-12-13T09:06:00.000+01:00

Eftersom Lovisas Luciafirande inte är förrän i eftermiddag och vi inte tagit några bilder på henne än bjuder jag på en rykande färsk bild, anno 1986. Emma ser lite tveksam ut till arrangemanget, kolla bara hur hon hanterar ljuset......

Lucka 13

2010-12-13T06:00:00.010+01:00

Min syster Emma

Stolta storasyskon

Natten mellan 8-9/6 1986 sov jag och brorsan över hos mormor och morfar. Jag minns så väl när morfar kom och väckte oss på morgonen den 9:e. Han stod i dörröppningen till gästrummet och klappade handflatorna lite lätt på låren samtidigt som han sa -"I har fått e' lita syster"! (Ja, det är felstavat, det är dialekt) Min första tanke var "Åh nej, jag som vill haft en lillebror".
Jag kommer inte ihåg så mycket mer av den dagen mer än det jag sett på kort, att jag och brorsan var och hälsade på mamma på BB och fick hålla den lilla bebisen som hade helt illrött hår! Dessutom var det ju lite konstigt för det var mammas födelsedag, kunde inte bebisen valt en annan dag att komma på?

Emma och jag

Det skiljer sju år på mig och syrran och nio år på syrran och brorsan, så när Emma var liten ville hon ju så gärna vara med när vi hade kompisar hemma, men vi motade och låste dörrar så hon inte skulle komma in och "störa". Det var nog inte enkelt alla gånger att vara lillasyster.
Fast det roliga med Emma var ju att klä ut och sminka henne och sätta upp shower för mamma och pappa. Vi bildade ett band en gång som vi kallade Josma. (Fantasin flödade när vi kom på namnet. Eller inte......) Emma spelade keyboard och jag sjöng.
Dessutom fungerade Emma som täckmantel när jag kände för att leka med Barbie och My Little Pony, trots att jag egentligen hade växt ifrån det.

Jag och min syrra är väldigt olika till utseendet, hon har rött hår och fräknar, och till viss del sättet också. Vi har snarlik röst och har ringt och lurat pappa ett par gånger att det är den andre som ringer. Fast vår pappa är väldigt lättlurad i och för sig. Vi har samma sjuka humor, och skrattar åt samma saker. Emma är en humörmänniska så det är bäst att kolla av vilket humör hon är på innan man fäller nån kommentar eller skojar om något. Men för det mesta har vi väldigt kul tillsammans. Niclas har vid nåt tillfälle sagt att det är lätt att få ont i huvudet när man umgås med oss samtidigt eftersom vi flamsar så......

Emma har höga krav på sig själv och vill alltid göra bra ifrån sig. Hon håller just nu på att avsluta den nästsista terminen på sjuksköterskeprogrammet på Borås Högskola och jag är så stolt över henne.

När jag var 18-19 var jag lagledare/tränare för ett flicklag i innebandy. Flickorna var födda 83-84 och Emma var yngst och även minst i gänget. Trots att hon var så mycket som tre år yngre än de flesta var hon ändå grym som högerback; snabb och ettrig. Ibland kunde motståndarlaget mumla innan match "oj, vilken liten back, det här blir en lätt match". Lång näsa till dem! Synd att Emma inte fortsatte med innebandyn, hon var riktigt duktig.

Nästa år fyller syrran 25, vilket känns jättekonstigt. När man inser att ens lillasyster är vuxen, hur gammal känner man sig inte själv?

Emma in action när hon spelade fotboll i pojklaget

Jag och Emma klär ut oss. Jag misstänker
att hopprepet skall fungera som mikrofon

Jag hjälper till med vällingen.
(OBS! Kolla in min hemska hockeyfrilla.....)

Tack Emma, för att du är du!

Fru Lovisa...

2010-12-12T20:20:00.000+01:00

Vi hade aldrig hört Lovisa sjunga den här låten tidigare. Otroligt tycker vi. Nu hårdtränar vi räkningen bara...

Lucka 12

2010-12-12T07:00:00.058+01:00

Mina tankar om att vara mamma

Det här med föräldraskap och barnuppfostran är alltid en het potatis. Folk älskar att ha åsikter om hur andra gör med sina barn. Särskilt om man inte har barn själv (Jag var likadan själv pre-Lovisa, dvs hade en massa åsikter om hur jag själv skulle göra eller agera när jag själv blev mamma)

Jag ser mig själv som en gansa lugn och laidback mamma som inte är särskilt nojjig eller jagar upp sig för småsaker.

Jag har näst intill blivit idiotförklarad när jag berättat att jag lämnat Lovisa sovandes i bilen när jag skulle in i vår lilla ICA-butik och köpa en burk barnmat. JAG bedömde att det skulle vara besvärligare att slita upp Lovisa ur barnstolen än att låta henne sova vidare. JAG bedömde att mitt ärende endast skulle ta max två minuter eftersom det var folktomt i affären. Istället får jag en massa moralkakor som "Tänk om bilen börjar brinna!" eller "Tänk om bilen blir stulen" eller "Tänk om du ramlar på vägen och bryter benet".
Då börjar jag fundera, vad jobbigt det måste vara att jämt och ständigt i allt man gör, tänka ut varenda tänkbara scenario, hur osannolika de än må låta.
Jag har också blivit ifrågasatt när jag haft Lovisa sovandes i sin vagn i vår trädgård. "Tänk om någon kommer och tar henne?". Nu kanske ni tänker att vagnen stått precis vid tomtgränsen ut mot gatan i snöstorm och 15 minusgrader. Nepp, vad sägs om en vacker vårdag, precis nedanför köksfönstret och som lök på laxen; en babywatcher!

Den senaste tiden har mitt näst intill obefintliga tålamod satts på prov då vi har en liten fröken hemma som inte alls är särskilt intresserad av att lyssna. Hon blir tillsagd om något hon inte får göra, men gör det ändå tre sekunder senare. Säger man till på skarpen börjar hon skratta. Vid såna tillfällen börjar det kittla inom mig samtidigt som jag vet att det är bättre att lugnt och sansat förklara hur det ska vara än att bli frustrerad och höja rösten. Att uppfostra ett barn är nog bland det svåraste som finns. Men att vara mamma är också fantastiskt roligt. För varje dag som går älskar jag den här lilla tjejen allt mer.

Lovisa har varit väldigt lätt att ha och göra med ända sen hon var nyfödd. Jag kan räkna på en hand de nätter vi legat sömnlösa för att hon varit ledsen eller inte velat sova. Jag har vänner som kämpar som bara den med sina barn som inte sover om nätterna. Det var en period när hon var runt två månader som hon var gnällig ett par timmar på kvällarna, men den har vi nästan förträngt.

En dag gammal

Den kämpigaste perioden var nog när hon var alldeles nyfödd och låg på BB. Man hade ju hört och läst om hur underbart det är att bli mamma, att man svävar på rosa moln och är hur lycklig som helst. Riktigt så kände inte jag under BB-tiden och jag hade verkligen så dåligt samvete för det. Vad var det för fel på mig, alla andra nyblivna mammor var ju hur lyckliga och tillfreds som helst! I efterhand har det ju visserligen visat sig att jag inte varit ensam om att känna så. Man har gått igenom en såväl mental som kroppslig påfrestning genom att sätta ett barn till världen, inte konstigt att man är slut.
Man tror att man har 40 veckor att förbereda sig mentalt på att man ska bli mamma, men det var inte förrän jag hade det lilla knytet i famnen som det gick upp för mig, herregud vi är föräldrar och ska ta hand om den här lilla människan. Scary.
Dessutom var det struligt med amningen, hon gick inte upp i vikt, vi fick reda på att hon hade en omogen höft och skulle få en skena. Allt samtidigt, snacka om att man var ur gängorna. Då körde min mamma ner till Östra som räddaren i nöden och delade ut några goa kramar. Tack, mamma!

Däremot var det som om allt släppte så fort vi satte foten utanför entrén på Östra Sjukhuset.

Första mötet med morfar

När Lovisa var fem dagar gammal var
vi i Torskog och hälsade på gamle-
farmor och gamlefarfar.

Fail, Mona!

2010-12-11T17:17:00.000+01:00

Apropå gårdagens festligheter i Nobels tecken. Hur tänkte Mona när hon valde den här kreationen?

Lucka 11

2010-12-11T07:00:00.012+01:00

Favoritprogram på TV:

Jag är allätare när det kommer till TV-program. Dock har jag en förkärlek till sjukhusserier som Cityakuten, Scrubs, Grey's, Trauma - Life in the ER. Det sistnämnda är ett program på TV4 Fakta som handlar om en akutmottagning nånstans i USA där man får följa personalen och de patienter som kommer in. Det är alltså inget hitte-på utan taget direkt från verkligheten.

Jag tycker om frågesporter i alla de former; På spåret, Jeopardy (när det begav sig), Vem vet mest? Det sistnämnda programmet har jag till och med medverkat i, utan större framgång. Jag skyller på att jag fick fel frågor. En fråga om Fantasyböcker och en fråga om en rysk gymnast som vann OS-guld 1972. Däremot hade jag kunnat tennisfrågan och huvudstaden i den amerikanska staten Iowa som min granne fick. Ville bara poängera det. Jag grämde mig i flera veckor efteråt att jag gjorde så dåligt ifrån mig. Fast lite roligt är det för min medverkan gjorde att en väninna också anmälde sig och vad händer? Jo, hon kammar hem hela skiten och går hem med tio lax på fickan. Well done, Mia!

En serie som jag inte missat ett enda avsnitt av är Desperate Housewives. Tisdagar kl 21.00 är heliga. Stör mig inte!

Top Gear är ett väldigt underhållande motormagasin som faktiskt är roligt även om man inte är ett dugg intresserad av bilar. De tre programledarna, James May, Jeremy Clarkson och Richard Hammond är en supertrio som fäller det ena torra skämtet efter det andra. Högklassigt!

Det är lika bra jag nämner det annars kommer min man lägga till det i kommentatorsfältet: Jag grinar när jag tittar på Extreme Home Makeover och Biggest Loser. Cheezy? Om!

Hej helg!

2010-12-10T08:55:00.001+01:00

Idag:
-Har jag kört ett spinningpass
-tog jag med eget kaffe till jobbet i min nyinköpta termosmugg från Starbucks. Gott!
-var det -14 C när jag körde till gymmet
-är det julfest med jobbet.
-glömde jag ta med min lunch. Får bli en sushi på stan. Typiskt! (NOT.....)
-pussade jag extra på min lilla Lovisa innan jag stack eftersom hon säkert sussar gott när jag kommer hem.
-är det Nobelmiddag och givetvis spännande att se alla vackra klänningar. Vilka klänningar minns du?

Lucka 10

2010-12-10T06:00:00.003+01:00

Mina rädslor/då var jag riktigt rädd

Självklart är jag rädd för att nära och kära ska göra sig illa och må dåligt. Det är dock inget jag funderar särskilt mycket eller ofta på eftersom det skulle bli oerhört jobbigt och påfrestande att alltid gå omkring och vara rädd och orolig. Jag är inte direkt typen som oroar mig över saker utan tar saker som de kommer. Allting fixar sig på ett eller annat sätt, det gäller bara att göra det bästa av situationen.

Jag blir sällan rädd, men något jag ogillar starkt är själva landningen när man är ute och flyger. Lyftet och tiden uppe i luften är inga som helst problem, men själva landningen är obehaglig. Det grundar sig nog i att jag för ca fem år sedan var på väg hem från en tjänsteresa i London. Det var snöoväder i hela södra Sverige så efter två landningsförsök på Säve gav den brittiske Ryanairpoiloten upp. Landvetter var stängt pga vädret så vi fick landa i Jönköping, där det också kommit gigantiska mängder av snö. Det var minst sagt svajigt och jag började grina.

En annan gång jag var riktigt rädd var den 11/9 2001. Jag bodde i Chicagos norra förorter och satt på tåget ner till stan för ännu en dag i skolan. Klockan var lite över åtta när det börjar tisslas och tasslas längre fram i vagnen att ett plan kraschat in i World Trade Center i New York. I mitt huvud såg jag ett propellerplan som olyckligt fått fel kurs och kört rakt in i skyskrapan. Det satt en man längst fram i vagnen som hade en radio med headset, han sa helt plötsligt att det kört in ett till flygplan i det andra tornet. Jag tänkte att det är något som inte står rätt till. Mannen med radion säger sen att det är kraftig rökutveckling vid Pentagon i Washington DC. Det är knäpptyst i vagnen, det enda som hörs är mannens röst som då och då återberättar det som sägs på radion.

När mitt tåg stannar på Northwestern Train Station som ligger i utkanten av The Loop, Chicagos affärsdistrikt med börsen och investmentbanker är det tjock med människor på perrongen. Vi som sitter på tåget kommer knappt av innan de som står utanför tränger sig in för att försäkra sig om att de får en plats på tåget som tar dem ut ur stan. Jag får lite lätt panik och känner att jag måste av tåget. Jag måste få luft. Min första tanke är att jag måste ringa till skolan och säga att jag inte kommer, jag gillar inte att vara sen eller utebli från bokade tider.
Jag får tränga mig fram till rulltrappan som tar mig ner till markplan där alla telefonautomater finns. (Jag hade ingen mobiltelefon) Vänthallen var full av folk eftersom flertalet av alla byggnader inom the Loop hade blivit evakuerade. Endast ett stenkast från tågstationen står USA's högsta byggnad, Sears Tower (Tydligen heter det Willis Tower sen 2009.....) som med sina 442 meter var extra utsatt.

Till slut är det min tur att ringa. Jag får först ingen signal, alla telefonlinjer är överbelastade men till slut kommer jag fram till skolan som jag ringer först och meddelar att jag inte vågar ta mig dit. Därefter slår jag numret hem till mamma och pappa i trygga Sandared. Där är klockan runt 16.30 och jag kommer inte ihåg om det var mamma eller pappa som svarade men så fort jag hörde en bekant röst brast det totalt för mig. Jag började störtlipa och skakade av att jag var så skärrad. Vad vi pratade om har jag ingen aning om. Men jag lovade i alla fall att ta mig ut från stan. Sagt och gjort, jag tog första bästa tåg tillbaka och den tågresan var nog den konstigaste jag varit med om.
Det var helt tyst i vagnen, helt plötsligt ropar en kille "Tornet har rasat". Det gick ett sus igenom vagnen och vissa började gråta okontrollerat. Kanske kände de någon som jobbade där.
Resten av dagen satt jag klistrad framför TV-nyheterna, varenda kanal sände live från NYC. I det läget längtade jag verkligen hem till min familjs trygga famn.

Lucka 9

2010-12-09T05:50:00.006+01:00

Favoritmat

Jag skulle kunna äta sushi alla dagar i veckan. En gång när jag blev magsjuk efter att ha ätit sushi trodde jag det var kört för alltid, men icke. Laxnigiri och "inside-out" är de absoluta favoriterna. Tyvärr är jag ju gift med en fiskhatare så det blir mest att jag äter sushi till lunch.

Min mormor gör en fantastiskt god levergryta. Ja, lever. Det ÄR gott. Har dock inte ätit den på hundra år.

När jag var gravid hade jag sjuka cravings för tacos. Vi åt det minst två gånger i veckan, vilket resulterade i att maken även är tacoshatare.

En riktigt fin köttbit, helst medium/rare.

Jag är svag för fikabröd i de flesta former, dock inte tårta. Så kanelbullar, wienerbröd, och pistagekransar är alltid ett säkert kort om man vill bjuda mig på fika.

Favoritdryck

Under min mammaledighet började jag dricka kaffe på riktigt. Tidigare har jag kunnat dricka i artighetssyfte, men nu är det verkligen så att jag kan få riktigt sug efter kaffe. Gärna med mjölk i. Caffe Latte med kardemumma på toppen är extra gott! Jag dricker absolut inte kaffe på jobbet, om man ens får kalla det för kaffe, det som kommer ut ur den maskinen.

Te i England. Min kompis Gina och hennes man Fergus gör så ofantligt gott te. Det går liksom inte brygga det téet som de brygger. Helt omöjligt.

Whisky. Inte alltför rökig helst. Dessutom är jag svag för whisky och cola, men då ska det vara typen Jack Daniels.

En kall öl som törstsläckare en varm sommarkväll.

Jag är ingen stor vindrickare men dricker såväl rött som vitt. Rosévin är dock favoriten. Men jag är inte den sofistikerade typen som sippar på ett glas rött i fredagssoffan....

Pimm's blev snabbt en favorit under Londontiden. Det är en sorts apertif som är gjord på ett recept av örter, kryddor och en bas av gin. Man blandar Pimm's, lemonad, skivor av citron, apelsin och gurka och en massa mynta och is. Drycken härstammar från England och är en populär dryck på överklassevent som tex Wimbledontennisen, Royal Ascot-gallopen och Chelsea Flower Show. Därmed inte sagt att det inte platsar på en altan i Lerum en het sommardag.

Nu låter det som om jag är en stordrickare av alkoholhaltiga drycker men så är inte fallet. Jag dricker ganska sällan faktiskt, det kan nära och kära intyga. Vi brukar inte ha problem i vår familj när det ska bestämmas vem som ska vara chaufför. (Det blir 9 gånger av 10 jag, men det är ju för att jag kör bil bättre.....)

Julsånger - Sockerbagare... högt.

2010-12-08T18:25:00.001+01:00

Lovisa är en tjej som tar en på orden! På första försöket sjöng hon ganska tyst så jag bad henne sjunga lite högre så det skulle höras på filmen......

Julsånger - Midnatt råder...

2010-12-08T18:22:00.000+01:00

Lovisacitat

2010-12-08T11:55:00.000+01:00

Igår kom det ett rådjur (dock inte det med brutet ben) och började leta mat runt vårt fågelbord. Vi smög alla ut i köket och släckte lamporna så vi kunde se bättre. Vi tog fram en pall till Lovisa så hon kunde se bättre. När Lovisa ser rådjuret hötter hon med fingret och utbrister:

-Nää, jäven (räven) INTE äta snö. Kan kjäkas!! Får ont i magen!!!!!!

Givetvis hörde rådjuret detta och sprang all världens väg........

-----------------------------------------------------------------------------

I måndags kom Viggo och Fredrik hem till oss. Frun i familjen är ute på jobbuppdrag så vi förbarmade oss och bjöd dem på middag eftersom Fredrik inte är känd som någon direkt mästerkock (sorry Fredrik om du läser detta.....) Lovisa var uppspelt eftersom hon inte träffat Viggo på länge. Så fort Viggo kom innanför dörren började hon hoppa jämfota och skrika:

-Heeeeej, Viggo!!! Titta, jag har klippt mig!!

Va? Hon klippte sig för kanske två månader sedan, så det vet jag verkligen inte vad hon fick det ifrån.

------------------------------------------------------------------------------

Imorse innan vi klev upp låg vi i sängen och tittade på Drömmarnas Trädgård. (Ärligt, vad är det för flumprogramt?) I alla fall, figuren Iggle Piggle kom i bild och Lovisa utbrister:

L: -Titta, Makka Pakka! (Makka Pakka är en annan av figurerna)
J: -Nä, det är inte Makka Pakka, det är Iggle Piggle.
L: -Jo, dä ä Makka Pakka!
J: -Nä, han heter Iggle Piggle.
L: -Sluta tjöta, mamma.

Jaha......

------------------------------------------------------------------------

Lucka 8

2010-12-08T06:00:00.002+01:00

Vart är jag uppvuxen.

Jag är född och uppvuxen i Sandared, en liten ort väster om Borås. Som vuxen inser jag att det var ett väldigt tryggt ställe att växa upp på, men i övre tonåren svor jag att jag aldrig skulle bosätta mig i den hålan. Så jag bosatte mig i Chicago i tre år istället. Kontraster.

Min uppväxt har kantats av diverse aktiviteter, de flesta inom sportens värld. Jag har gått i gymnastik, spelat fotboll, innebandy, tennis, varit med i scouterna, varit aktiv i flygvapenungdom, spelat teater, sjungit i kör, you name it. Under högstadiet hängde jag väldigt ofta på fritidsgården, som var väldigt poppis bland nästan alla ungdomar i Sandared men omnejd. Sandareds fritisdgård var nog ganska känd för alla sina aktiviteter och att alla var välkomna. När jag inte tränade innebandy eller fotboll hängde man på "gården". Det anordnades discon då det kom folk "ända" från Borås. Det var när jag började sjuan som min brorsa sa med mungiporna nere i knäna "Vi får väl gå på varannat disco då...." Pinsamt värre att gå i nian och ha en syrra i sjuan. Återkommer till hans exter i lucka nr xx......

Större delen av min uppväxt bodde vi i villan där mina föräldrar fortfarande bor. Dess för innan bodde vi i lägenhet och jag och brorsan delade rum. Snacka om att det var en stor grej för en femåring att flytta till huset och få eget rum.

Min bästa kompis från Sandared är Lollo. Vi gick på samma dagis, i samma klass från ettan till nian och sen parallellklass på gymnasiet. Det var nog på mellanstadiet som vi blev oskiljaktiga. Vi hade sällskap till och från skolan och följde med varandra hem var och varannan dag. I sexan kom Mia från paralelleklassen in i bilden då jag och hon började spela i damlaget. Så på högstadiet var det vi tre som hängde. Vi träffas fortfarande, dock inte lika ofta eftersom vi bor på olika ställen. Det roliga är att vi alla fick barn samma år; mars, april och september.

Justeringar

2010-12-07T20:37:00.000+01:00

Kommer göra vissa justeringar i listan. Här är den nya. (Favoritjulmat utgår: skinka, köttbullar, rödbetssallad, omelett, janssons frestelse, sill, lax, paté med cumberlandsås. Så då var det avklarat!)

-~~1/12 : Presentation av mig själv.~~
~~- 2/12 : Presentation av min familj~~
~~- 3/12 : Läsning av böcker, t.ex. vad läser jag.~~
~~- 4/12 : Ställen jag bott på.~~
~~- 5/12 : Favoritplatser i världen.~~
~~- 6/12 : Vad gör jag på min fritid och hur är jag som vän.~~
~~- 7/12 : Drömmar.~~
- 8/12 : Var kommer jag ifrån, vart är jag uppvuxen.
- 9/12 : Favoritmat och dryck.
-10/12: Mina rädslor/då var jag riktigt rädd.
-11/12: Favoritprogram på tv.
-12/12: Mina tankar om att vara mamma
-13/12: Presentation av min syster.
-14/12: Presentation av min bror.
-15/12: Favoritplatser i Sverige
-16/12: Favoritmusik och filmer.
-17/12: Vad gör mig glad/irriterad.
-18/12: Jag och min blogg.
-19/12: Har jag någon dold talang.
-20/12: Vart och hur bor jag.
-21/12: Presentation av min mamma och pappa.
-22/12: Minnen från barndomen.
-23/12: Julstök och julfix hemma hos oss.
-24/12: Så träffade jag min man.

Jag visste det!!!

2010-12-07T13:26:00.000+01:00

Hela artikeln finns att läsa här.

Lucka 7

2010-12-07T06:00:00.002+01:00

Drömmar

Det här med att man vill att nära och kära ska får vara friska och lyckliga är ju självklart så jag tänker redogöra för egoistiska och materialistiska drömmar. Here goes.

-Högst upp på min lista finns drömmen om att se och uppleva nya platser i världen. Om jag vann på Lotto skulle jag boka en resa det första jag gjorde.

-Jag skulle vilja ha en ny bil, däremot inte sagt att vår Audi A4 inte duger. Dött lopp mellan nån vräkig SUV och en Audi R8.

-Jag skulle vilja ha normala fötter. Jag har väldigt breda och små fötter. Jag brukar skämta om att de är lika långa som breda. Det är ingen rolig historia att shoppa skor. Ofta får jag nöja mig med halvdana skor som passar, istället för de riktigt läckra som man dreglar över som är alldeles för smala. Dessutom har jag höga vrister som inte gör saken bättre. En gång när jag var tonåring och var på läger var vi ett gäng tjejer som badade bastu. När jag kom in i bastun var det en tjej som utbrast: ”Vad har hänt med dina fötter, var dom så vid födseln?”. Riktigt så extrema tycker jag nog inte att de är, men det är en replik som finns med i bakhuvud och gör sig påmind då och då.

Drömhuset

-Jag drömmer om att nån gång i livet bo i ett stort sekelskifteshus med kakelugnar, öppna spisar, trägolv, en stor trappa i hallen, stort badrum med ett stort badkar. Jag har en förkärlek för viktorianska hus med en stor veranda runt om huset.

-Yrkesmässigt vet jag inte vad jag vill. Jag avundas dem som alltid burit med sig en dröm och sen målmedvetet uppfyllt den. Det är ju inte direkt så att jag som tioåring satt och drömde om att jobba med administration och ekonomi. Ibland känns det som om jag har en karrirärskris, jag vet inte vad eller vart jag ska eller vad jag brinner för.

-Någon gång i livet ska jag hoppa fallskärm

-Att någon gång mer i livet bo utomlands. Mina år i USA och England är några av de bästa i mitt liv. Dock hade jag inte barn på den tiden, men jag anser att barn inte är något hinder för nånting, kanske bara aningens krångligare.

-Pengar är inte allt här i världen, men det underlättar en hel del. Att säga att jag inte drömmer om en lottovinst vore ljug. (Den lär dröja, för jag spelar inte ens på Lotto....)

Stackare

2010-12-06T22:48:00.000+01:00

Idag när Niclas tittade ut genom fönstret fick han syn på ett av rådjuren som brukar besöka oss lite då och då. När det skulle springa därifrån hängde och slängde höger framben som en trasa. Antagligen bara skinnet som höll ihop benet. Aj aj aj! Niclas ringde polisen som kopplade honom till det lokala jaktlaget. Mannen som Niclas pratade med sa att de inte gör något åt skadade djur i tätområden såvida det inte ligger och dör i ens trädgård. Detta rådjuret kunde ändå röra på sig, så en jägare går inte in bland villor och försöker skjuta ett rådjur som kan springa därifrån.

Det måste ju göra djävulskt ont för det stackars rådjuret.....

En älg som synts till i Vallda. Man undrar ju hur det
där gick till?
Bild: GP

Lucka 6

2010-12-06T06:00:00.018+01:00

Vad gör jag på min fritid och hur är jag som vän.

Vilken fritid? Just nu tycker jag att livet mest går ut på att äta, sova och jobba. Men när jag får tid över försöker jag komma iväg till gymmet. Jag löste kort på Lerums Sportcentrum i juni och har sen dess börjat träna regelbundet, i snitt tre gånger i veckan. Jag tycker mest om att träna pass som spinning, body pump, body combat och afrodans men har de senaste veckorna börjat springa på löpbandet. Det är sjukt trist med löpning såvida man inte har bra musik i iPoden, men det fina i kråksången är ju att det är bra att man inte är beroende av något schema utan kan springa när andan faller på, typ 6.30 på morgonen.... hehe! Jag mår bra när jag tränar och får enorm energi och blir gladare och piggare.

En av layouterna som jag scrappat

Sen är jag ju faktiskt med i studiecirkel där vi ägnar oss åt scrapbooking och kortmakeri. Vi är fem tjejer som träffas en gång i veckan och gör album och tillverkar kort. Vi är rätt duktiga på att skvallra och fika också.

Den som gör att jag kan komma iväg till gymmet och scrapbookingen så ofta är ju faktiskt min käre man Niclas som när jag är iväg hänger med Lovisa.

Annars tycker jag om att vara hemma med familjen eller för den delen åka och hälsa på släkt och vänner. Vi är lite spontana av oss, jag och Niclas, och brukar åka och hälsa på folk när andan faller på. Det uppskattas av de flesta......

Jag och en av mina bästa och äldsta vänner;
Lollo. Vi träffas inte så ofta eftersom hon
bor i Stockholm men när vi ses känns det
som det var igår vi sågs.

Hur är jag som vän? Shit, vilken svår fråga. Jag vill tro att jag är omtänksam, kul att hänga med eftersom jag har en stor portion humor, ärlig och snäll. Dock skulle jag vilja bli bättre på att höra av mig till mina vänner, det är jag skitdålig på. Om det nu är några kompisar som läser det här inlägget kan ni ju kommentera om det stämmer. :-)

Uppdatering på scrapfronten

2010-12-05T23:25:00.000+01:00

Så gott som varje vecka sticker jag iväg på min studiecirkel där vi scrappar album och kort. De senaste gångerna har jag ägnat mig åt att göra julkort, trots att jag sagt att jag inte ska scrappa några i år. (Det sa jag förra året också, och då skickade jag iväg 18 egengjorda kort.......)

Snart har jag fyllt två hela album med layouter. Här är de senaste alstrena:

En liten tankeställare

2010-12-05T22:58:00.002+01:00

För lite över ett år sedan halkade jag in på en blogg där tjejen som driver bloggen precis blivit mamma till sin tredje son. Pojken fick heta Elmer och blev kort efter sin födsel diagnostiserad med sjukdomen LCH, Langerhans Cellhistiocytos, en ovanlig sjukdom som är kopplad till immunförsvaret.
Läs gärna inlägget nedan som är taget från Rebeckahs blogg. Flickan till höger heter Hailey och har också en histicytossjukdom, jag tror det var ett reportage om henne i Borås Tidning nu i helgen.

Nu är det snart jul. I många familjer förbereder man sig för att fira första julen utan sitt älskade barn som någon gång under året besegrats av cancer eller en Histiocytossjukdom. I andra familjer förbereder man sig för att fira jul på sjukhuset för att barnet är så sjukt att det står inför sin sista jul och denna måste firas tillsammans med maskiner, slangar och sjukvårdspersonal.

Histiocytossjukdomar är en grupp ovanliga sjukdomar med en överlevnadschans på 50-99% beroende på vilken sjukdom och hur den sitter. Forskningen saknar resurser men får bidrag från Barncancerfonden.

Insamlingen "HISTIOHJÄLTAR" är startad för att samla in pengar till Barncancerfonden så forskning, information och familjestöd kan fortsätta, men den är också startad för att belysa just den här gruppen mycket ovanliga och svåra sjukdomar som kan drabba vilken familj som helst.

Man kan skänka pengar till Barncancerfonden snabbt och enkelt direkt på sidan genom tex ett SMS eller onlinebetalning med internetbank. Varje krona räknas!

Besök insamlingen och läs mer om barnen på bilden, Elmer och Hailey och deras sjukdomar. Om du har möjlighet, skänk en slant, eller sprid vidare länken och budskapet i bloggar, mail och på Facebook.

Varmt tack/
Beckah, mamma till Elmer, http://beckahbitch.se

http://www.barncancerfonden.se/8047

Återanvändning

2010-12-05T13:28:00.000+01:00

Igår tog jag och svärmor en promenad och hamnade på en second handbutik för barnkläder som ligger mitt emot Nya Ullevi. Jag hittade en ursöt julklänning som Lovisa ska ha på julafton. Tänk Madicken....

Sen hittade vi ett par Shepherd ulltofflor för 75 kr. Tack farmor!

Nästan så man själv vill ha ett par

Finbesök

2010-12-05T13:21:00.000+01:00

Idag när vi satt och åt frukost satt det inte mindre än åtta domherrar i vårt äppelträd. Visst är de vackra?

Lucka 5

2010-12-05T06:00:00.050+01:00

Favoritplatser i världen:

Eftersom jag bott i såväl Chicago som London tar ju dessa två städer plats på min lista över favoritplatser i världen. Chicago är en pulserande storstad med ett rikt utbud av kultur, shopping och sportarrangemang. Det fina med Chicago är närheten till vattnet, närmare bestämt Lake Michigan som är så stor att det faktiskt ser ut som havet. Jag älskar de norra förorterna, där jag hängde en del, med gamla hus, nära till stranden och vackra bokskogar.

London är en stad med många ansikten. Jag tycker bäst om det London jag upplevde när vi bodde där, inte det London man ser över en Ryanairweekend då man mest stressar runt Oxford Street och Bond Street. Nej, jag tycker bättre om Richmond, den lilla pittoreska småstaden i storstaden. "Puben på kullen" var vårt stamhak under Londontiden. Här kunde man beställa öl och därefter gå ut och sätta sig på en bänk och ha världens utsikt över Themsen och lummiga Marble Hill Park.

Ett oförglömligt minne var när mormor och morfar kom över till oss i London och firade morfars 70-årsdag. Här posar vi utanför "puben på kullen".

När vi hade besök av släkt och vänner gjorde vi nästan alltid en utflykt till Windsor, en ort ca 30 minuters tågväg utanför London. I Windsor ligger ett av drottning Elizabeths slott och det var här Prins Charles gifte sig med sin Camilla. Windsor är en väldigt pittoresk och bildskön by med trånga gator, fina små butiker och slottet som mittpunkt. (Om ni har tid så tar er en tur till Windsor om ni är i London, det går regelbundna tåg från tågstationen London Waterloo)

När jag var barn bilade vi ut i Europa flera gånger, -85, -91 och -93. Jag gillar att bila i Europa och speciellt tycker jag om när man kommit såpass långt ner i Tyskland att det börjar bli backigt.
Södra Tyskland och Österrike är fantastiskt vackert. Punkt.

Jag är egentligen inte mycket för att år efter år åka till samma ställe men ett ställe dit jag gärna återvänder är Tioman Island i sydkinesiska sjön i Malaysia.

En än så länge ganska oexpolaterad och minst sagt exotisk ö. Vad sägs om flygande hundar, apor och ödlor inpå husknuten? Här upplevde vi vita stränder och turkost vatten, precis om i resekatalogerna. Hit skulle jag vilja åka med Lovisa. (Fast indirekt har ju hon redan varit där eftersom jag var gravid i v 18 när vi reste dit)

Jag är inte så kräsen när det gäller resor utan tycker det är kul att se nya ställen, därför föredrar jag att inte åka tillbaka till ett ställe jag redan varit på (Undantag London) Jag tycker om att sola på en öde strand i Thailand, flanera på Champs Elyssé i Paris, spela bort pengar i Las Vegas, kolla in Graceland i Memphis, åka skidor i Colorado, klappa stingrockor på Cayman Islands, åka berg-och-dal-banor på Disneyworld, campa i Wisconsin, åka guidad busstur i Budapest, men detta har jag gjort. Jag vill istället upptäcka nya platser och insupa nya atmosfärer.

Jag drömmer om att fjällvandra, snorkla i Stora barriärrevet, känna storstadspulsen i Hong Kong, gå backe upp och backe ner i San Fransisco, sitta på en uteservering i ett kvavt Krakow, tokshoppa i New York. One day. One day.......

Bläääääääääääää

2010-12-04T18:01:00.005+01:00

Vi är hos Lovisas farmor och farfar. Jag och svärmor har ätit lutfisk, är det gott eller är det gott?

Nu så här efter middagen har vi intagit varsin fåtölj, Lovisa leker med dockan Sigrid och för en kort stund sen kom hon med den blå dockvagnen som annars brukar stå ute på torpet men som för nån månad sedan står här i stan.

Lovisa står och bäddar och har sig när svärmor plockar upp nåt svart och ludet från dockvagnen och frågar svärfar vad det är. Lugnt och sansat säger han att det är en död mus. Ni skulle sett svärmors min och hört skriket. På en millisekund var dockvagnen bortplockad och dammsugen. Lovisa sa moloket: "Farfar tog min dockvagn"....

Nu har vi spritat händer och lutfisken sitter högt upp i halsen.

/Josefine, i händelsernas centrum.

Lucka 4

2010-12-03T22:46:00.009+01:00

Ställen jag bott på.

Som jag skrev i lucka 1 är jag uppvuxen i Sandared som ligger utanför Borås. Här bodde jag fram tills dess att jag var 19 år. Först i två lägenheter (tror jag, den som vet får gärna rätta...) och sen i huset som byggdes 1984. Här fick jag mitt första egna rum där jag fick välja tapeter alldeles själv; vita med rosa rosor. Om man tar sig en titt bakom elementet i det rummet kan

man få sig en skymt av dem....

Efter studenten stack jag till USA och bodde hos familjen Beatty i Arlington Heights, en förort till Chicago. Innan jag åkte till USA hade jag en bild i mitt huv

ud att man som au pair skulle bo i palatsliknande kåkar med tennisbana och pool. Visst hade jag kompisar som faktiskt bodde så, men de flesta bodde i lagom stora hus med lagom stora trädgårdar. Lagom med amerikanska mått mätt alltså.

Efter mitt au pairår pluggade jag ju i Chicago i två år och under studietiden bodde jag på tre ställen och ganska så olika:

1. Inneboende med tre killar i en villa norr om stan.

2. Innboende med tre killar i en gigantisk lägenhet i en ombyggd fabrik på Belmont Avenue, aka Gaytown. Vi hade basketplan i hallen.

3. Inneboende hos en svensk-indisk familj i Glencoe, en f

ashionabel överklassförort vid Lake Michigans strand.

Efter mina år i USA flyttade jag hem till Sverige och hem till mamma och pappa en kortis.

Kanske kan jag be min mamma gästblogga om den perioden. Haha!

Under mitt mellanår (året mellan USA och London) hann jag bo i såväl Majorna som Vasastan i Göteborg.

Därefter bar det av till London och närmare bestämt Richmond, ändstationen på District Line. Här flyttade jag och Niclas ihop i en ganska sunkig etta med sovalkov med ett så litet kök att man fick gå in och backa ut. Varmvattensberedaren var så kass att den inte ens mäktade med att värma upp tillräckligt med varmvatten att fylla upp badkaret.

Här bodde vi i drygt ett halvår innan vi flyttade till lägenheten med stort L, en sprillans nyrenoverad lägenhet ett stenkast från Themsen i Twickenham och krypavstånd till tre pubar.

Lägenheten hade helkaklat badrum, lyxigt med engelska mått mätt. Visste ni att det än idag i England byggs hus med heltäckningsmatta på dass?? Den här lägenheten trivdes vi verkligen i. Enda nackdelen var väl att grannarna hade ett sjuhelsikes humör. En gång trodde vi de möblerade om, men i själva verket grälade de......(de var aldrig otrevliga mot oss)

När vi flyttade tillbaka till Sverige bodde vi i en lägenhet precis bakom Liseberg. Här lärde vi känna våra goda vänner Janne och Maria som flyttade in i lägenheten under oss. Fast det kunde gått åt precis andra hållet..... Janne och Maria renoverade sin lägenhet och lyckades med konststycket att klippa av vår antennkabel precis innan jul och nyårshelgen. Sen stack de iväg norröver. Vi undrade så klart vad det var för jäkla idioter som flyttat in under oss och jag var redo att läsa lusen av dem när de var hemma igen. Men de kom upp med en gigantisk chokladkartong och sa förlåt. Så lättköpt är jag.

Efter något år kläckte de att de köpt hus i Lerum och frågade om inte vi också

kunde tänka oss att bo i Lerum. Hus? Nu? Nä tack. Men Maria mailbombade oss med länkar från Hemnet med objekt i Lerum och en dag fick vi syn på ett lite äldre, gult hus med vita knutar.

Dagen innan vi gifte oss var vi och tittade på ovan nämnda hus. Vi blev kära. Huset är byggt 1936 med genomgående trägolv, en öppen spis i hallen, kakelugn i vardagsrummet och en trädgård på 2400 kvm med en liten skogsdunge. Så på vår bröllopsresa i Budapest, buda-de vi hem huset. (Liten göteborgsvits där!)

Renovering

2010-12-03T19:16:00.003+01:00

Idag flexade jag ut lite tidigare och stack in till stan för att claima mitt presentkort på Hagabadet som jag fick när jag fyllde 30 för dryga 18 månader sedan.... (Bättre sent än aldrig)

Jag hade bokat in en örtkur med kamomillpeeling, örtbad, ansiktsmask och ansiktsmassage. Väldigt skönt att krypa ner i ett stort bubbelbadkar i trä efter att ha fått hela kroppen skrubbad! Det enda negativa med kuren var att ansiktsmasken, som var gjord av alger, luktade blött hundfoder, ingen direkt angenäm doft. Haha!

Man borde treata sig själv till sådana här lyxigheter oftare, men det är ju som sagt inte högst upp på priolistan.

Jag var där en timma före utsatt tid för att simma, basta och bara relaxa. I relaxdelen intog jag en divan bredvid en äldre herre som snarkade som ett helt sågverk. Lite ironiskt eftersom det på väggen mitt över hans divan satt en skylt som sa: "Tystnad uppskattas".

Juleljus

2010-12-03T19:10:00.002+01:00

Den här bilden går inte till världshistorien som det bästa fotot. Det ska föreställa Lovisas lekstuga som blivit pimpad med en ljusslinga som egentligen skulle prytt farbror Krilles balkongräcke (men slingan var för kort). I normala fall är Niclas ute innan första advent och ska klä in räcken, buskar, granar och stolpar i ljus. Äpplet faller inte så långt från trädet...... Svärfars mest kända verk är när han klädde in utedasset på torpet i en massa kulörta slingor och det fick namnet Dass Vegas. Göteborgare......

Lucka nr 3

2010-12-03T12:09:00.003+01:00

Läsning av böcker. Vad läser jag?

Jag är en sann periodare när det gäller läsning. Jag kan i vissa perioder läsa fyra böcker i sträck för att sen inte läsa en enda bok på ett helt år. Jag läser mest på sommaren när man är ledig och inte har en massa andra saker på gång.

Jag kan inte säga att jag har någon direkt favoritförfattare men jag har läst alla Marian Keyes böcker, som är väldigt roliga och lättsmälta. Jag tycker också att Nora Roberts skriver bra böcker som växlar mellan dåtid och nutid. Millenniumtriologin har jag läst två gånger och det talar ju för sig själv.

Jag är inget fantast av fantasy så Twilightserien som är så upphaussad är inget för mig. Jag är heller inget fan av Liza Marklund, hon skriver så "hackigt".

Den senaste boken jag läste var "Svensk maffia" (om man räknar bort böcker som Alfons Åberg, Mamman och den vilda bebin och Lisen kan inte sova), som är en faktabok om kriminiella gäng i Sverige, exempelvis Hells Angels, Original Gangsters och Albanligan. Väldigt intressant men samtidigt ganska skrämmande och en lite av en ögonöppnare för en blåögd svensson som mig. (Eva, du ska få tillbaka boken!)

Kom gärna med boktips!

Lucka nr 2

2010-12-02T10:09:00.006+01:00

Presentation av min familj.
Min familj består av mig själv, min man Niclas och vår dotter Lovisa.
Niclas är en lugn och strukturerad person som inte hetsar upp sig i första taget. Alltså kompletterar vi varandra rätt bra. Han är hemmakär, gillar att fixa och dona hemma och har på senare år utvecklats till en riktigt bra amatörsnickare. Jag är impad!
Han gillar inte fisk, varken som maträtt eller i vattnet. Jag skulle nog kalla det fobi. Fast lik förbannat gillar han att fiska, det är bara det att det är jag som får dra upp fisken och knäcka nacken av den. (Nu får jag väl bannor för att jag yppade detta.....)
Han har en stor portion humor så vi har väldigt kul tillsammans. Saker som jag inte tycker om hos Niclas är att hans snusvanor. Sen brukar han lägga undan mina prylar på ställen som han tycker är bra, så jag inte hittar dem.

Lovisa är en sprudlande, bestämd och rolig liten dam på två år. Hon har varit väldigt lätt att ha och göra med ända sen hon föddes. Hon sov på nätterna, åt all mat och var oftast nöjd och glad. Hon har en stor portion humor och tycker om att skoja och stå i centrum. (Undra varifrån hon fått det.......) Hon är dessutom väldigt tillgiven, vill ofta kramas, pussas och gosa. Lovisa har ärvt mitt tålamod och blir snabbt arg och frustrerad om saker inte går hennes väg.
Hon älskar att sjunga och snappar upp nya sånger och melodier i ett nafs.

Vår familj består också av två katter, Leffe och Doris, två helt vanliga bondkatter som flyttade in hos oss i oktober 2007. Det var först meningen att vi bara skulle ha en katt, Doris, men när vi var och tittade på henne sa säljaren att "den där lille tjocke som bara äter, är det ingen som har tingat" och pekade på Leffe. Så Leffe fick följa med han också!

Sen räknas ju mamma, pappa, syster och bror med familjer, svärfar, svärmor och svåger som familj också!

Lucka 1

2010-12-01T22:48:00.004+01:00

Presentation av mig själv. Here goes.

Jag heter som bekant Josefine och bor tillsammans med min lilla familj i Lerum ca 2,5 mil utanför Göteborg mot Alingsås.

Jag är gift med Niclas sen 3,5 år tillbaka och vi har tillsammans Lovisa, en härlig, sprudlande och något obstinat tvååring.

Jag är uppvuxen i Sandared, en liten ort utanför Borås. När jag gick i gymnasiet var jag aktiv i Flygvapenungdom och hade tankar på att göra lumpen, något som jag faktiskt ångrar att jag inte gjorde. Men jag valde mellan värnplikt och ett år som au pair i USA (kontraster!) och valde det senare. Jag hamnade hos en familj i en förort till Chicago som jag bodde hos i ett år. Jag var inte redo att flytta hem för gott så jag bestämde mig för att stanna kvar och plugga på college, närmare bestämt MacCormac College som låg i en skyskrapa i downtown Chicago. Här var det meningen att jag skulle pluggat turism men istället kom jag hem med en Associate Degree in International Business i bagaget. Jag hade väldigt bra betyg och blev belönad med ett stipendium på 10 000 dollar för att plugga kommunikation på Loyola University, också i Chicago. Tyvärr räckte inte 10 000 dollar plus CSN-stöd så långt då Loyola är en dyr skola (och dollarkursen låg i närmare 11,30) så jag sköt upp det ett halvår, ett halvår till, ytterligare ett halvår.....osv. Men allting har en mening. Hade jag fortsatt plugga i USA hade jag nog inte suttit här idag med hus, man och världens bästa dotter.

Efter totalt tre år i USA var jag hemma i Sverige i drygt ett år innan det var dags att dra ut i världen igen, närmare bestämt London. Antar jag får berätta mer om Londontiden i luckan om mina favoritplatser i världen.

Jag är sportintresserad. Jag gillar inredning. Jag tycker om att träffa min familj och min släkt. Jag har temprament. Jag har lätt för att börja böla. Jag gillar att träna. Jag är en nattuggla. Jag tycker om att sjunga. Jag gillar att resa. Jag tycker om att shoppa. Jag har tjockt hår. Jag är duktig på bollsporter. Jag älskar sjukhusserier på TV. Jag gillar inte att ha fel. Jag är en utmärkt administratör. Jag älskar att kramas. Jag är en offensiv bilförare (finare ord för att ha dåligt tålamod med kassa medtrafikanter)

Over and out.

Julkalender

2010-12-01T22:38:00.003+01:00

Vissa bloggare har förberett seriösa julkalendrar med priser som lottas ut genom att man kommenterar inlägget, länkar på sin blogg, Facebook och f-n och hans moster. Jag tänker ha en egojulkalender genom att skriva ett inlägg om dagen om mig själv. Listan är reviderad något för att passa mig (tjejen som jag snodde den från hade exempelvis tänkt berätta om sitt drömyrke: arkeolog, och det passar ju inte riktigt mig så jag har ändrat lite) Det blir lite av en utmaning det här.........

- 1/12 : Presentation av mig själv.
- 2/12 : Presentation av min familj
- 3/12 : Läsning av böcker, t.ex. vad läser jag.
- 4/12 : Ställen jag bott på.
- 5/12 : Favoritplatser i världen.
- 6/12 : Vad gör jag på min fritid och hur är jag som vän.
- 7/12 : Drömmar.
- 8/12 : Var kommer jag ifrån, vart är jag uppvuxen.
- 9/12 : Favoritmat och dryck.
-10/12: Mina rädslor.
-11/12: Favoritprogram på tv.
-12/12: De 5 bästa julkalendrarna-
-13/12: Presentation av min syster.
-14/12: Presentation av min bror.
-15/12: Bästa julmaten.
-16/12: 5 bästa artisterna, just nu.
-17/12: Vad gör mig lycklig/olycklig.
-18/12: Jag och min blogg.
-19/12: Har jag någon dold talang.
-20/12: Vart och hur bor jag.
-21/12: Presentation av min mamma och pappa.
-22/12: Favorit julgodiset och favorit julbaket.
-23/12: Julstök och julfix hemma hos oss.
-24/12: Så träffade jag min man.

Bus

2010-12-01T17:57:00.003+01:00

Om en tvååring inte får vara på dagis och springa av sig blir det en massa energi över till att busa med mamma och pappa.

Lovisa leker björnen sover med mamma

Lovisa leker björnen sover med pappa

En tjej som vet att man inte får röra mammas kaffekopp som står på bordet.......

Tidigare ikväll lossnade en bit av Niclas framtand (porslinstand) Great tajming! (NOT!) Imorgon blir det således ett besök hos Akuttandläkaren och man ser tusenlapparna flyga iväg...... Där rök mitt efterlängtade frisörbesök. Surt, sa räven.

Tidigare ikväll satt Lovisa i Niclas knä och klappade honom på kinden samtidigt som hon sa:

-Du är smutsig och svettig.

*Fniss*

Inte nog med att han ser ut som en tandalös redneck (OBS! Hans egna ord) dessutom tycker hans dotter att han är svettig och smutsig. Tack för den. Jag var då tvungen att dela ut några kramar pussar till min molokne make. Då blev Lovisa putt och sa:

-Mamma tog min Niclas!

Blåa Blixten

2010-12-01T15:39:00.003+01:00

Tidigare i veckan sprack Lovisas röda pulka så när man drar henne i den bara det fullkomligt väller in snö. Idag kom Niclas hem med en blågul pulka med ratt. Det är konstigt, det är brist på pulkor i år igen. Man trodde ju att affärerna kunde lärt sig en läxa från förra vintern....

Eftersom flickestackarn varit sjuk var det första gången sen i måndags morse som hon var utanför dörren. Det blev bara en snabbis ner till lekplatsen eftersom termometern visar hela -11 C här i Lerum. Fy fasiken......

Nu blir det eldning i kakelugnen!

Prinsessa

2010-11-30T14:11:00.004+01:00

Nu passar tofflorna som Lovisa fått av min kompis Linda. De kommer från Dubai och är gjorda av kamelskinn (!) De är illrosa med en massa strasspärlor. Passar perfekt till en liten tjej som gillar att klä ut sig.

Och vad passar bättre till om inte en rejäl tiara.

(Och för att det inte ska bli något genustjafs så bör jag tillägga att Lovisa även leker med bilar och tåg!)

Pimpat rum

2010-11-30T13:23:00.006+01:00

Äntligen är Lovisas rum färdigt!

Niclas har byggt in en 90-säng. Bakom hyllan intill väggen är det inbyggd LED-belysning som fungerar som nattlampa. Det är riktigt mysigt på kvällen!

Framför elementet har det kommit upp ett elementskydd med en rejäl fönsterbräda på. Äntligen kan man ställa saker i fönstret!

Såklart måste man ha en egen trappa upp

Eftersom fönstret är placerat så nära snedtaket är det omöjligt att hänga upp en gardinstång på ett snyggt sätt.Ovanför fönstret har Niclas därför byggt en hylla som även gömmer krokarna som hissgardinen är upphängda på.

Lovisas nya krukor och blommor som vi köpte på IKEA i söndags. Hon höll hårt i växterna när hon satt i kundvagnen och sa gång på gång "stå i mitt fönster".

Den gamla mattan från IKEA var rätt sunkig så den har vi kört till tippen. Det blir lätt så när man har två katter som gillar att sova och klösa på mattan. Den nya mattan är köpt på Rusta för 99 kr. (Lovisas första reaktion när hon såg mattan var: -"Nämen!! Pippi"

Förra helgen fick vi fikabesök av Kjell och Lotta. De hade med sig alldeles nybakat fikabröd till Lovisa som hon älskar att leka med. Är de inte söta?

Nallen och dockan får plats på den lilla hyllan invid väggen vid sängen.

Jag är mäkta imponerad av min amatörsnickare som fixat det så fint. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag var en aning skeptisk till detta projekt när han första gången förklarade hur han hade tänkt att bygga. Som tur är han bättre på att bygga än att förklara!

Röja

2010-11-30T12:39:00.002+01:00

Idag är jag hemma för att sköta om min lilla sjuka familj. Jag har hunnit med att röja på Lovisas rum, det var hög tid att sortera bort böcker och leksaker som hon vuxit ifrån. Och när jag ändå var i röjartagen passade jag på att sortera bland kläderna.

När vi var i Ullared köpte vi två avlånga plastbackar på hjul som är perfekta att rulla in under sängen. Jag har lagt i Lovisas alla bebiskläder. Jag passade på att även där sortera bort saker som jag inte ville behålla. Kanske ska lägga ut dem på Tradera? Är det någon idé tro?

Lovisa tittar på Madicken och elden sprakar i kakelugnen. Termometern visar -11. Rätt mysigt ändå....

Tillbakablick

2010-11-29T22:05:00.003+01:00

Idag för ett år sedan var vi på Östra och röntgade Lovisas höft.

Har liksom glömt att Lovisa en gång sett ut så här....

Magsjuka

2010-11-29T20:56:00.001+01:00

I lördags var vi ju som bekant i Sandared och träffade kusinerna som tidigare i veckan legat i magsjuka. I söndags blev Lovisas mormor, morfar och moster sjuka. Idag var det Niclas, Lovisas och Calles (syrrans kille) tur. (Fast innan kusinerna kom till Sandared hade de faktiskt varit kräkfria i över 72 timmar, så det borde inte vara deras smitta)

Six down, one to go..... (Moi!) Snälla, snälla, snälla låt mig slippa.

Som tur är verkar det vara en lindrig form då Lovisa bara kräkts en gång och därefter varit lite slö.

Niclar har febertoppar på 37,9. Han säger att han kan se ljuset i tunneln.......

Herregud.

Pepparkaksbiscotti

2010-11-28T20:15:00.002+01:00

Jag som tycker det är superenkelt och smidigt att baka biscottis tänkte testa varianten pepparkaksbiscotti så här inför jul. Här kommer receptet:

Sätt ugnen på 175 grader.

100 g flytande smör, 2 dl strösocker vispas ihop poröst.

Blanda ner 3 ägg, ett i taget.

Blanda ihop 7-8 dl vetemjöl, 2 tsk malen ingefära, 2 tsk malen kanel, 1/2 tsk malen nejlika

3 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker och 1/2 tsk salt.

Tillsätt de torra ingredienserna i äggsmeten och blanda till en slät deg.

Rulla ut degen till 3 längder och lägg på en plåt med bakplåtspapper.

Grädda i ca 15-20 min. Låt svalna något och skär sen längderna på snedden i 2 cm breda bitar.

Ställ tillbaks plåten i ugnen och stäng av ugnen. Låt dem stå kvar i eftervärmen tills de är genomtorra och knapriga (ca en timme)

För att pimpa till dem lite pudrade jag över lite extra kanel och kardemumma innan jag ställde in de på eftervärmen för att de skulle smaka lite extra.

Första advent

2010-11-28T19:14:00.001+01:00

Nu är det Albinssonska hemmet kittat för adventsfirande

Bakdag

2010-11-28T18:48:00.003+01:00

Glad första advent på er! Idag har snön vräkt ner utanför fönstret. En riktig stämningshöjare när man står på insidan och kavlar deg. Jag och Lovisa har bakat pepparkakor och när hon ledsnade gick jag över till lussebullar.

De avlånga pepparkakorna har Lovisa tryckt ut alldeles själv. Ni ser väl att det är krokodiler?

När vi var i Ullared inhandlades Lilla Gubben, Pippi och Herr Nilsson som pepparkaksformar. Det var lättare sagt än gjort att få ut dem på plåten på ett snyggt sätt. Pippi låg lite fel på bakplåtspapperet så hon fick klumpfot......

Behöver jag nämna att det doftar ljuvligt i hela huset?

Vi har hunnit med en sväng till IKEA idag också. Det blev nya gardiner till sovrummet, nya kuddfordral till säng och soffa och en massa värmeljus. Med betoning på massa.

Full rulle hos mormor och morfar

2010-11-27T22:24:00.003+01:00

Idag på eftermiddagen stack vi till mormor och morfar i Sandared. Kusinerna Erik och Gustav och morbror Johan var där så det var high life. Minst sagt. Att tre barn kan låta så mycket är rätt så fascinerande. Barnen körde på och hittade på en massa bus ända tills det var dags att ta på sig pyjamas.

Inne i gästrummet lade de alla täcken och kuddar i en stor hög som de hoppade i och gömde sig under. Helst med lampan släckt.

Efter ett tag kom moster Emma och Calle som varit på Liseberg. De hade två stjärnvinster i bagaget som de inte ens tog med sig in........

Emma, världens bästa syster!!

PS: När vi var nästan hemma körde vi förbi ett gäng ungdomar som tuttat på diverse saker på en cykelbana. Vi stannade bilen och Niclas steg ur och undrade va fasen de höll på med. Killarna, som inte var mer än 12-13 år erkände att det var onödigt gjort. Niclas sa att det var jäkligt onödigt eftersom han var tvungen att gå ur bilen när han satt och halvsov så gött. Haha! Så nu är Niclas arga gubben i området.

Mysfredag

2010-11-26T20:20:00.002+01:00

Skönt att vara hemma igen. Räkorna är i magen, lill-tjejen sover, jag är nyduschad, På spåret är i full gång. Kan en fredag vara mer perfekt?

Imorgon blir det lekning på hög nivå. Först ut är Nellie i Gråbo, därefter åker vi till Sandared och träffar storkusinerna som är på besök hos mormor och morfar.

Sneak peek

2010-11-26T20:11:00.002+01:00

Nu är det äntligen färdigbyggt på Lovisas rum! Nu återstår bara piffningen. Foton kommer.....

Lovisa är i alla fall väldigt nöjd med sin nya säng och gick till och med och la sig frivilligt tidigare ikväll.

Dagens citat:

Jag: "Lovisa, har du bajsat?"

Lovisa: "Nej tack, det är bra"

Konferens

2010-11-25T22:58:00.002+01:00

I skrivande stund befinner jag mig på konferens på First Hotel Billingehus i Skövde, som ligger uppe på Billingen med en fantastisk utsikt över hela Skövde. (Det enda fantastiska med det här stället...)Det har snöat så gott som hela dagen och eftersom hotellet ligger högt upp blåser det en del här uppe vilket resulterat i att snön ligger i drivor. Tittar man ut genom fönstret kan man nästan tro att man befinner sig på nåt högfjällshotell i Sälen. (Önsketänkande)

Min bror sade vid nåt tillfälle att man kan likna Billingehus vid en strandad finlandsfärja och jag är faktiskt benägen att hålla med. Det är väldigt slitet och nedgånget, bara en sån sak som att heltäckningsmattan vid trappavsatsen är helt nednött på vissa ställen.
Dessutom ingick varken vatten eller frukt i konferensrummet vilket är lite märkligt när man bokar konferenspaket. Jag känner mig ju lite skyldig eftersom det är jag som är ansvarig för hela bokningen. Det bestämdes med ganska kort varsel att vi skulle iväg så alla andra ställen var fullbokade, Billingehus var det enda stället som kunde ta emot oss. Nu fattar jag varför.

Sist vi var på konferens med jobbet var vi på Nääs Fabriker. Vissa skillnader.......

God natt!

Home makeover

2010-11-25T09:57:00.002+01:00

Lovisa är ju en stor tjej nu så vi har beslutat att ta bort hennes utdragbara säng och ställa dit en stor säng. Niclas har därför i dagarna kämpat med plank, skruvdragare, spackel, spik och inte minst färg. Vi lyckades med konststycket att köpa en färg som tar FEMTON timmar att torka. Roligt när vissa ställen behöver tre strykningar...

Jag är i alla fall väldigt impad över resulatet och konstaterar att min man är ganska händig!

Bildbevis kommer.....

Funky Kidz

2010-11-23T20:53:00.007+01:00

Nu i höst har Lovisa varit med i Funky Kidz som är en dansklass för barn. Lovisa har varit med i gruppen för 2-3-åringar och i den gruppen dansar man tillsammans med en förälder till pop och traditionell barnmusik. Det är ingen koreografi eller nåt sånt utan lättare rörelser, hinderbana och så klart en massa bus!

Idag var det avslutning dit syskon och mor-, och farföräldrar var välkomna som publik. Det började med att alla barn med varsin förälder satt i en ring och dansfröken hälsade välkomna. Lovisa avbröt fröken med att säga: "Jag har fin tröja!" När fröken pratat lite till sa Lovisa högt och ljudligt: "Jag är snygg!" Jag hade svårt att hålla mig för skratt.

En av låtarna som vi dansade till var Sjörövarfabbe och dansfröken presenterade oss som pirater och publiken som landkrabbor. Då sa en av småtjejerna med bestämd ton: "Min morfar är ingen krabba!!" Visst är de roliga med sina utläggningar?

Lovisa hoppar i "vattenpölar" i skogshinderbanan till tonerna av Myror i brallan.

Här dansar vi till Snickerboa.

Under hästlåten blev Lovisa lite trumpen och ville stå vid sidan om och titta på

Efter uppvisningen fick alla barn diplom och ett paket russin. Givetvis var vi superstolta över vår lilla danstjej!

ARG (och ledsen)

2010-11-22T20:36:00.002+01:00

Vi var inne i en Media Marktbutik i Tyskland i helgen och hamnade på Macavdelningen och kikade på den nya iPaden. En rätt cool dator faktiskt. Bredvid oss stod en kille i tolvårsåldern och spelade nåt spel på den andra iPaden. Rätt som det är stövlar det fram en man till honom och tar hon hårt i nackskinnet och gormar något på tyska samtidigt som han drar iväg med honom med ett hårt grepp om nacken. Killen hukar sig och såg väldigt tom och ledsen ut i blicken. Det hela utspelade sig på en bråkdels sekund men ändå blev jag väldigt illa berörd. Om man nu inte har några skrupler och kan göra något sånt i en affär med folk som åskådare då vill jag verkligen inte veta vad som händer innanför deras fyra väggar hemma.

Jag blir ledsen, arg, illamående och sorgsen när barn far illa. Alla barn borde få växa upp i trygghet och känna sig älskade. Tyvärr ser verkligheten inte ut så.

Helgen på båten

2010-11-22T10:08:00.004+01:00

Vi har varit på kryssning till Kiel i helgen. Vi var ett gäng på tolv personer och det var en intressant helg må jag säga.....

Efter middagen på fredagskvällen satt vi kvar i restaurangdelen och drack öl/drinkar och vid bordet bredvid satt det fyra tjejer i 20-årsåldern. En kille kommer fram till bordet och bjuder upp till dans. Ingen av tjejerna är särskilt intresserad men han ger sig inte. Vi vid vårt bord tycker lite synd om killen som blir nobbad och tycker nog att man får bjuda till lite. Han var inte odräglig eller otrevlig utan ville bara dansa.
Med svansen mellan benen går han därifrån. Fram till vårt bord. Fram till mig. Och bjuder upp.
Hur var det nu? Om nån bjuder upp, så får man bjuda till? Jag och min stora käft.
För övrigt var han väldigt duktig på att bugga, jag flög som en vante över golvet.

Väl framme i Kiel strosade vi i affärer och shoppade lite småsaker. Bland annat tre små Yankee Candles med kaneldoft. Perfa inför helgen då det blir pyntning på hög nivå.

Hur kan man slutligen sammanfatta helgen?
-Det var trevligt, men det dröjer nog innan vi tar den båten igen.
-Vi sänkte medelåldern på fartyget.
-Jag har en ny favoritdrink: Mango Mary. (Absolut Mango, guavajuice och tranbärsjuice)
-Det var inte modeeliten som befann sig ombord.
-Vi längtade som bara den efter Lovisa.

Ullaredsskörden

2010-11-18T21:05:00.007+01:00

Idag var vi i Ullared på eftermiddagen. Shoppingturens syfte var att handla julklappar till Lovisa och lite julsaker. Det blev lite mer än så dock. Stående saker på Ullaredslistan är ju givetvis tvättmedel, duschcreme, stearinljus och andra förbrukningsvaror. Däremot hittar jag ALDRIG några kläder till mig själv bortsett från trosor och sockar. Tycker faktiskt inte de har särskilt snygga kläder alls. Fast jag hittade en träningstopp i alla fall!

Här kommer några smakprov på vad som fick följa med hem.

Ljushållare som man sätter ner i blomjord. Kommer passa fin-fint i kommande julgrupper.

En oljelampa som kommer passa ypperligt på skänken i vardagsrummet för ynka 59,50!

Ett hjärta att plantera i.

Finskor till Lovisa. Vi fick ju chansa lite eftersom Lovisa inte var med och provade. De var en smula för stora, men det gör inget.

Skål med hällpip i svart melamin

Utsläppt hår

2010-11-18T11:24:00.003+01:00

Imorse hängde jag på låset på gymmet och sprang 5 km. Jag kom till jobbet i blött hår och eftersom jag har så enormt tjockt hår lät jag bli att sätta upp det i en tofs som jag alltid gör annars.
Hittills har sju kollegor sagt att jag är fin i utsläppt hår så jag kanske ska ta fasta på det nu då och ha det lite oftare. Niclas som brukar skämta med mig om att jag har Kikki Danielssonfrilla när jag har utsläppt......

Men visst är det kul med komplimanger!?

Au pair i USA

2010-11-17T17:57:00.005+01:00

Chicago - My kind of town!

(Känd slogan i Chicagosammanhang)

Idag är det på dagen tolv år sedan mamma och pappa skjutsade mig till Landvetter. Där skulle jag ta planet till Amsterdam för vidare färd mot New York och ett 1 år långt äventyr som au pair. Jag tillbringade de första tre dagarna i en workshop tillsammans med ett fyrtiotal andra blivande au pairer från de flesta europeiska länderna.

Jag delade hotell med en fransyska som pratade usel engelska. Hon fick slå i ordboken för att förklara att hon ville låna min hårfön. Jag tyckte lite synd om henne. Dels för att hon pratade medioker engelska men också för att hon skulle tillbringa sitt år i Detroit och ta hand om tre flickor, trillingar på 2 år. Huvaligen!

Mitt första (och enda) möte med NYC var inte direkt positivt. Det var folk och trafik överallt, vädret var regnigt och grått och jag kände inte en käft. Och dessutom med vetskapen att jag inte skulle åka hem på ett helt år. Jag kände mig rätt ensam!

Efter tre dagar i NYC flög jag vidare till O'Hare, Chicagos stooooora flygplats. Redan vid gaten stod min värdfamilj, familjen Beatty från Arlington Heights, och mötte mig med blommor och en ballong. Gulligt men lite cheeezy!

Jag minns så väl den första kvällen, jag var hungrig som en varg och min första middag bestod av en rätt som kallas för "Sloppy Joe's". Köttfärssås i hamburgerbröd och chips vid sidan om. Märkligt tyckte jag.

Jag var familjens elfte och sista au pair. Barnen, två pojkar, var 11 respektive 14 år och min främsta uppgift var att köra lillkillen Nick till och från skolan. Efter skolan var jag hemma med pojkarna tills Audrey kom hem från jobbet vid 17-tiden. Under tiden barnen var i skolan skötte jag tvätten och storhandlingen, alltså ingen vidare ansträngande uppgift.

Om man jämför med mina au pairkompisar så hade jag ett relativt enkelt schema. Jag hade kompisar som jobbade mellan 8-20 och dessutom var barnvakter på helgerna. Min tyska kompis Christine hade hand om FEM barn i åldrarna 6, 4, 2 och tvillingar på 6 månader. Stackare!

Fast det var inte enkelt alla gånger att vara au pair för en hormonstinn 14-åring. Han testade mig rejält i början genom att totalt ignorera mig, vara uppkäftig, avsiktligt visa fel väg när vi skulle nånstans. Vid ett tillfälle till och med slog han mig, men då slog jag tillbaka. Man har ju diverse färdigheter som lillasyster. (På workshopen i NYC pratades det om att man absolut INTE fick slå sina värdbarn......)

Efter ett par månader skärpte han till sig och skröt på sin High School om att han hade en svensk 19-årig utbytesstudent (!) boende hos sig. (Han var nog för generad att säga att jag egentligen var "the nanny") Idag är grabben 25 bast och marinsoldat och har varit några vändor i Irak och Afghanistan.

Att åka som au pair är verkligen något som jag rekommenderar. Man lär känna en helt ny kultur, man lär sig ta hand om sig själv, engelskan får sig ett uppsving och man träffar så sjukt många olika människor. Dessutom är USA ett fantastiskt land med en massa möjligheter. Under mitt år som au pair hann jag med att besöka alla fem parker på Disney World i Orlando, jag var på spring break i Daytona Beach (Florida), var på en roadtrip till Memphis och kollade in Graceland, besökte Amishbyar i Indiana, var på hajk i Wisconsin, följde med familjen på semester till Cayman Islands. Dessutom har Chicago ett enormt kultur-, och sportutbud; Chicago Blackhawks i NHL, Chicago Bears i NFL, Chicago Bulls i NBA, Chicago Fire i MLS, Cubs och White Sox i Major Baseball League.

Nackdelen att åka till USA som 19-åring är ju att man inte kommer in på krogen. Lagligt. Men med en färgkopiator och lamineringsmaskin kommer man långt.......

Var precis nere i källaren för att leta upp några foton från min aupartid, men jag tror de finns hemma hos mina föräldrar. Får bjuda på de bilderna nån annan gång.....

Surgubbe

2010-11-16T14:41:00.004+01:00

Usch, jag har precis fått skäll. Och det med besked. Det var en riktig surgubbe som ringde och fullkomligt skällde ner mig och anklagade mig för diverse saker. Blev bland annat kallad inkompetent idiot. Då brast det. Med gråten i halsen välkomnade jag honom att ringa min chef.

Egentligen hade jag velat fräsa "håll käften gubbjävel!!" och sen slänga på luren i örat på honom.

På tidigare jobb har jag kunnat handskas med sura kunder, men det var så längesedan jag råkade ut för en så jag visste inte riktigt hur jag skulle agera.

Han får gärna för mig vara frustrerad och arg, men att gå till personangrepp, där går banne mej gränsen!

Why, oh why?!?

2010-11-15T20:41:00.002+01:00

FINNS det verkligen folk som skulle klä sin bebis i en sån här body? Bebisen lär ju få men för livet......

Om det mot förmodan är någon som är intresserad så ska vi till Ullared på torsdag. Så säg till.

Pulsträning

2010-11-15T18:00:00.003+01:00

Förra måndagen var jag på spinning på mitt gym, Lerums Sportcentrum. På måndagspasset har man möjlighet att träna pulsträning, något jag inte gjort förut. Man kopplar på en pulsmätare på magen och sen skriver instruktören in på datorn vilket nummer man har på sin mätare. Sen har man koll på den stora skärmen på väggen hur man ligger till procentuellt. Detta gjorde att jag tog i lite lite extra. Efter klassen gick jag igenom mina "resultat" med instruktören och han sa att jag fick med beröm godkänt! Kul!

Så snart bär det av på spinning!

Så mycket bättre?

2010-11-15T14:41:00.003+01:00

Ja, ni kanske undrar hur recensionerna blir efter att ha sett lördagens avsnitt av Så mycket bättre?

Roligt upplägg, nostalgiska tillbakablickar, härlig gemenskap, annorlunda och sköna tolkningar av låtarna. MEN jag är fortfarande en smula allergisk mot "ni är sååå fantastiska", "jag har under den här veckan lärt känna så uuuuunderbara själar", "de här människorna är större än kosmos". Nja, den sista raden var nog lite överdriven men säker nåt som Di Leva skulle kunna ha sagt.

Programmet får klart godkänt! Ett stort plus är att det är en feelgoodkänsla över hela programmet, nåt som är ganska ovanligt nu för tiden i och med alla intrigerande dokusåpor.

Fast är det bara jag som undrar om Christer Sandelin verkligen var allvarlig när han sa att "kan inte nån vanlig människa städa?"

Citat

2010-11-14T22:05:00.004+01:00

Jag och Lovisa leker björnen sover. Jag är björn och ligger på golvet med ansiktet i händerna. Lovisa går i en ring runt mig och sjunger. När hon sjungit färdigt reser jag på mig och ska jaga henne och skriker då till lite. Lovisa stannar då upp och tittar skeptiskt på mig och säger:

-"Inte skrika så mamma! Får ont i öronen..."

Jaha, vad säger man???

Fars dag

2010-11-14T08:34:00.003+01:00

Idag är det alla pappors dag då vi får pussa på dem lite extra. Vår lilla familj ska bege oss ner till Aludden här i Lerum och inmundiga en söndagsbrunch. Mys!

(Jag hjälpte Niclas att röja i hans garderob häromdagen och insåg då att han inte är behov av varken slips, skjorta eller tröja.....)

Poppis

2010-11-12T18:43:00.002+01:00

Ja, det var som jag trodde. Sushin gick hem hos den lilla damen. Hon vräkte i sig tre makirullar och två nigiri. Hon fattade snabbt galoppen och doppade bitarna i soja med tillhörande rostade sesamfrön. Wasabin och pinnarna lämnade vi där hän. Det får vi introducera nån annan gång!

Mammans choice av fredagsmys

Tvååringens eget val. Ölkorv och punschrulle...... (Say no more!)

Vin(st)

2010-11-12T14:56:00.003+01:00

Japp, då var helgen räddad. Jag vann högsta vinsten i månadens vinlotteri på jobbet. Hela fem flaskor får hänga med hem. Det bästa är egentligen att vinna andra pris, för då slipper man anordna lotteriet till nästa gång........

HELG

2010-11-12T13:30:00.002+01:00

Ännu en arbetsvecka till ända.
I helgen firas som bekant Fars Dag, vad som står på schemat i det Albinssonska hemmet får än så länge förbli en hemlighet då fadern i hemmet är sjukligt nyfiken......
Angående presenter så la Niclas ribban i maj då han och Lovisa gav bort en Odd Mollytunika till mors dag.......

Ikväll ska en tredjedel i familjen dricka öl på lokal med en kollega. Resterande två tredjedelar (kvinnliga sådana) ska tillbringa kvällen i hemmets lugna vrå och äta sushi och popcorn. Dock inte tillsammans.
Det blir Lovisas första sushi, spännande att se vad hon tycker om det. Men med tanke på att hon gillar oliver, parmaskinka, marinerade vitlöksklyftor och brieost så blir jag föga förvånad om de japanska små läckerheterna faller damen i smaken.

Är faktiskt lite sugen på att skippa Idol ikväll och ägna kvällen åt Dobidoo och Skavlan.

För mycket TV.

2010-11-12T08:36:00.003+01:00

Följande utspelade sig i morse.

Jag la Lovisa på skötbordet för att byta nattblöjan. Killade henne lite på magen varpå hon skrattar och utbrister "snorunge".

- Vad sa du Lovisa?!!?

- Snorunge....

- Men Lovisa, så får man ju inte säga.

- Madicken säger snorunge...

Från och med nu så kommer vi köra alla filmer på mute. Niclas

Jag tror jag haft fel

2010-11-11T22:02:00.005+01:00

Jag bestämde mig redan när jag såg reklamen för Så mycket bättre första gången att det var ett program som jag inte skulle ödsla tid på. Dels för att man i klippet såg att Lasse Berghagen lipade, dels för att Di Leva medverkade (inte min favorit varken musikmässigt eller på ett personligt plan, i synnerhet inte efter misshandelsanklagelserna han har i bagaget) och dels för att jag är lite smått allergisk mot programupplägg där det går ut på att vara med i klubben för inbördes beundran. (Tänk Stjärnorna på slottet, etc). Dessutom utlovades det i reklamen att de artister som skulle medverka var våra allra mest folkkära. Hm, tänkte jag och undrade vem den blonda unga tjejen var. För kom igen, September är väl ändå inte en av våra mest folkkära artister?

MEN nu har jag kikat runt på TV4 Play och sett diverse klipp när Petter tolkar Di Leva, Lill-Babs trallar på Petters Så klart och Di Leva river av Lasse Berghagens allsångsdänga Sträck ut din hand. Jag är impad! Det är riktigt bra tolkningar och jag tror att jag kommer sitta bänkad framför TV:n på lördag kl 20 för att se fortsättningen.

Usch, jag avskyr att erkänna att jag haft fel.........

Bada och fika

2010-11-11T19:02:00.002+01:00

(Bild tagen vid en badsjö i Hälsingland när Lovisa var dryga 11 månader)

Nästa helg ska jag och Niclas åka till Kiel över helgen. Kanske inte mitt första val för en romantisk getaway på tu man hand men vi är ett helt gäng som ska åka iväg så det blir nog himla trevligt. Det är ändå rätt mysigt att åka färja.....

När vi är borta ska Lovisa vara hos mormor och morfar i Sandared och morfar har redan smidit planer. Tanken är att han och Lovisa ska gå till badhuset för att på vägen hem stanna på konditoriet där Lovisa får välja vad hon vill.

Vi har börjat prata här hemma om nästa helg, att mamma och pappa ska åka båt och att Lovisa ska vara hos mormor och morfar och följa med morfar till badhuset. Tidigare ikväll frågade jag Lovisa vad hon och morfar ska köpa efter att de varit i badhuset. Lovisa svarade:

-"Tårta....å punschrulle.....å bulle.....å leksaker....å korv!!!"

Kan bli en dyr helg för mormor och morfar........

Näsduk?

2010-11-10T13:04:00.002+01:00

Jag var ute en snabis på lunchen och skulle köpa en kopp kaffe och i kön bakom mig stod två tanter, 65+. När jag väntar på att mitt kaffe ska bli klart tar den ena damen upp en skrynklig, blå tygnäsduk ur fickan och snyter sig länge och väl. Hon viker ihop näsduken en smula och snyter sig därefter en gång till. Sen knycklar hon ihop näsduken och stoppar tillbaka den i fickan.

Är inte detta ytterst ohygieniskt och ganska så äckligt? Jag menar, där ligger snoret och gottar sig i hennes varma ficka och nästa gång damen ska snyta sig så tar hon ju upp näsduken igen och snyter sig i begagnat och intorkat snor.

Jag skulle inte kalla mig själv äckelmagad eftersom jag har ett förflutet som sommarjobbande vårdbiträde på ett demensboende. På ett sånt ställe får man stå ut med en och annan kroppsvätska, men folk som snyter sig i tygnäsduk och stoppar tillbaka den i fickan är en av få saker som gör att det vänder sig i magen på mig.