Besök på Östra

Idag har vi varit på Östra Sjukhuset på återbesök för Lovisas höft. Hon föddes ju med höftledsluxation vilket betyder att höftleden inte är tillräckligt utvecklad. Detta behandlades med en sk "frejkakudde", en sorts skena/sele. Det finns ingen direkt förklaring till varför man föds med höftledsluxation men det är vanligast hos förstfödda flickor som föds på hösten. (Där har i alla fall vi vår förklaring)

Kl 9.30 var vi på röntgenavdelningen och röntgade höften. Det var väldigt viktigt för Lovisa att ligga blick stilla för att det skulle bli bra röntgenplåtar. Ja tjena, ni har inte träffat min lilla tjej, tänkte jag! Det tog två sköterskor och en mamma att hålla fast Lovisa, som givetvis skrek i högan sky. Usch, jag kände mig som en riktig skurk! Men så fort hon fick komma loss blev hon glad igen.

Kl 10.45 hade vi tid på ortopedmottagningen för att träffa läkaren. Vi väntade ett bra tag i väntrummet innan jag gick och kollade i receptionen om det skulle dröja länge till. Sköterskan sa att det dragit ut på tiden minst en och en halv timma......Så det var bara att palta på oss kläder och pinna bort till bilen och lägga på mer parkeringspengar. På vägen tillbaka fick vi nödhandla frallor till lunch. Enligt min planering skulle vi hinna äta lunch hemma innan det var dags för simningen.

Till slut fick vi träffa läkaren som kände på Lovisas höft, men han kunde inte ge något besked om det var återställt eftersom servern lagt av så att han inte kom åt röntgenplåtarna. Vi blev tillsagda att sitta ner i väntrummet men efter ett tag var vi tvungna att åka för att hinna till simningen(Suck!) Så i skrivande stund väntar vi på att läkaren ska ringa upp. Han lovade att ringa för två timmar sedan.....

Svensk sjukvård är en enda stor väntan! Vänta, vänta, vänta........

Här skymtas frejkakudden. Lovisa hade skenan i sex veckor vilket kändes som de längsta veckorna någonsin!

Lovisa hittade denna boken i väntrummet. En bok jag själv hade som barn och kan till viss del utantill "...knattar, fnattar, skor och flor, läder och kläder låg i en enda salig röra på golvet".

Lovisa hittade en kompis i väntrummet på ortopeden.

Det är tröttsamt att vänta..........