Lucka 22

Jag har tagit mig friheten och ändrat lite i julkalenderlistan. Idag skulle det egentligen handlat om minnen från barndomen men jag har ju redan berättat en massa saker i tidigare inlägg så dagens lucka tillägnas mina svärföräldrar, Berndt och Lillemor.

Svärmor Lillemor
Lillemor är oerhört lättsam och positiv och har nära till skratt. Vi har väldigt roligt tillsammans och jag är lyckligt lottad över att ha en så bra svärmor. Man har ju hört om skräckexempel där svärmor/svärdotter verkligen inte går ihop och inte ens tål att ha med varandra att göra. Så är INTE fallet med min svärmor. Jag trivs i sällskap med Lillemor och är glad att vi kommer så bra överens.
Lillemor har världens sämsta lokalsinne. Jag är inte förvånad om hon skulle kunna gå vilse i sin egen lägenhet. När vi var i Thailand 2005 och var på en djuphavsfisketur hade vi tagit ca sju varv runt en och samma ögrupp eftersom det skulle vara bra fiskevatten där och ett par tre gånger utbrast Lillemor: "Oj, en ny ö".
Och en gång hävdade hon att hon aldrig åkt på en av gatorna i Gårda trots att de bor 200 meter därifrån. Men svärmor kommer från Sollefteå, så hon är ursäktad. ;-)




Svärfar Berndt
Oj, vart ska jag börja...... Jag kan börja med att säga att Berndt är väldigt omtänksam och har ett hjärta av guld. Han fixar och donar när man är på besök och servar ofta med drinkar och tilltugg. Han är bra på att komma med alternativa lösningar när de ordinarie lösningarna skitit sig (fast oftast går Berra direkt på de alternativa lösningarna, eller abrovinscher som vi kallar dem).
På sommarhalvåret ser vi inte röken av svärföräldrarna såvida vi inte åker till torpet på visit. Lillemor kopplar av i form av horisontellt läge i en solstol, i svampskogen eller i hallonbuskarna. Berndt kopplar av i form av att ha så många projekt på gång samtidigt. Han brukar skriva en lista i excel inför varje säsong vad som behöver göras. Den listan är inte kort.
Berndt har inte tålamod att sitta ner och ta det lugnt och fika utan dricker sitt kaffe på halvsprång. Vi brukar skämta om att han har vuxen-DAMP.
Berndt gillar musik och att bugga, men sjunger hellre än bra. När vi sjunger Singstar blir han själaglad om han lyckas pricka någon av tonerna så han får en guldstjärna.
En stor nackdel med svärfar är hans preferenser när det gäller fotboll. Han håller på IFK. Det är så viktigt för honom att han till och med i bröllopstalet till mig och Niclas nämnde "Det är en stor dag, 19:e maj, inte bara gifter jag bort min förstfödde son, det är också 25 år sedan Blåvitt tog UEFA-cupguld". No comments.

Jag är väldigt glad och tacksam för att ha svärföräldrar som Berra och Lillis. De ställer ofta upp när vi behöver hjälp, det är guld värt att ha föräldrar som kan hjälpa till när det kniper.

Berra lär Lovisa att bugga

Bildbevis: Berra fikar. Men lägg märke till hur långt ut på
kanten han sitter......

Svärfar servar. Rom och cola, whisky, jordgubbsspett och
läsglasögon till svärmor.

Julgodis

Nu är julgodiset gjort för i år. Igår kokades det knäck, den blev riktigt bra, precis som jag vill ha den. Hård och knastrig. Så hård att när man biter i den så har man sin tandläkare på speed-dial på telefonen.

Sen försökte jag mig på att göra två sorters tryfflar, en variant med vit choklad smaksatt med citron och vallmofrön och en annan variant med nougat och krisp. Innan jag började pillgörat med tryfflarna trodde jag att jag skulle få utlopp för mitt icke rumsrena ordförråd, men det gick relativt smärtfritt. Förutom den sista snitsen när man skulle spritsa ut vit choklad som dekoration. Det blev INTE som på bilden i receptet i alla fall. Men jag slår vad om att de smakar precis lika gott!!!

Så den som har vägarna förbi oss är välkommen in på en munsbit.

PS: Niclas, du lär läsa detta innan du kikar i kylskåpet. För det första, dom är räknade!!! För det andra, det som gäller med dessa praliner är att man ska njuta av dem en och en, alltså inte slänga in en näve som man gör med jordnötter.

Här kommer recepten:

KRISPIGA NOUGATPRALINER

Blir 35 praliner

Du behöver:

200 g nougat

50 g mörk choklad

(gärna 60–70 procent kakao)

1 dl vispgrädde

1 tsk honung

KRISP:

1/2 dl strösocker

1 dl K-Special eller cornflakes

DOPPNING/DEKOR:

200 g mörk choklad

Ev vit choklad till dekor

Gör så här:

1. Börja med krispet. Låt sockret smälta och bli brunt i en tjockbottnad kastrull. Tillsätt flingorna, rör några varv så att de täcks och häll upp massan på bakplåtspapper. Platta till, låt svalna och hacka sedan i små bitar.

2. Hacka nougat och choklad fint och lägg i en bunke.

3. Koka upp grädden tillsammans med honungen och slå över nougaten. Rör tills allt smält och blivit till en jämn och blank massa.

4. Låt massan svalna. Blanda sedan ner de karamelliserade flingorna.

5. Låt stelna i kylskåp och dela sedan massan i tre delar som rullas till jämna rullar. Linda rullarna i plast-folie, forma dem trekantigt och låt dem stelna i frysen i ca 30 minuter.

6. Bryt chokladen till doppningen i mindre bitar och smält i mikrovågsugn eller vattenbad.

7. Skär rullarna i jämna skivor, knappt 1 cm tjocka, och doppa dem helt eller delvis i den smälta chokladen.

8. Dekorera eventuellt med vit choklad som spritsas i ett mönster och förvara pralinerna i kylskåpet.

VITA CHOKLADTRYFFLAR MED CITRON

Blir 35 praliner

Du behöver:

Skal av 1 citron

1 dl vispgrädde

1 tsk honung

200 g vit choklad

1 msk blåa vallmofrön

DOPPNING/DEKOR:

200 g vit choklad

Vallmofrön

Gör så här:

1. Tvätta citronen noggrant och skala av det yttersta gula skalet med hjälp av en potatisskalare.

2. Koka upp citronskalet tillsammans med grädde och honung i en liten kastrull. Låt sedan stå och dra i 15 minuter. Hacka under tiden chokladen fint och lägg i en bunke.

3. Koka upp grädden på nytt, sila bort citronskalet och häll blandningen över chokladen. Rör tills all choklad smält och låt tryffeln svalna lite i rumstemperatur. Blanda ner vallmofröna och låt tryffeln stelna i kylskåpet.

4. När smeten hårdnat rullar du små runda tryffelkulor och låter dem återigen stelna i kylen.

5. Bryt chokladen till doppningen i mindre bitar och smält den i mikrovågsugn.

6. Doppa de kylskåpskalla tryffel-kulorna i chokladen och dekorera med vallmofrön.

7. Låt stelna och förvara i kylskåp.

Julfin

 Idag direkt efter jobbet stack jag till frissan. Välbehövligt då min utväxt inte var att leka med. Jag trivdes bra med färgen jag hade sist så vi körde på samma, varför bryta ett vinnande koncept. Det ser nästan lite rödlätt ut på bild.
På längden bad jag Anna kapa 10-15 cm så nu har jag en page, men ändå tillräckligt lång för att kunna sätta upp håret.

Jag har så ofantligt tjockt hår så det tar sin lilla tid hos frisören. Jag kommer ihåg en gång i London när jag spontant gick till frisören efter jobbet. Han som klippte mig tyckte att jag hade så tjockt hår så han tyckte att det skulle passa med en "under cut". Ja ja, det lät väl bra, tills han hade kört första vändan med rakmaskinen. Japp, hela mitt underår rakades bort, det vara bara ett par millimeter. Jag höll på att dö, och satt och bet mig i läppen för att inte börja böla. Hela vägen hem till Twickenham mådde jag jättedåligt och kunde knappt med att visa mig för Niclas. Han kan skriva under på att jag var i upplösningstillstånd.
Det tog sin lilla tid att få fason på håret igen. Jag satte inte upp tofs på säkert ett halvår, jag ville ju inte se ut som nån kickersbrud, bara bombarjackan och Doc Martenskängorna som fattades i såna fall.......

Insamling

I somras fick vi en lapp i Lovisas fack där man uppmanades att lägga pengar till en sommarpresent till fröknarna. Nu i jultiderhar jag inte sett någon lapp om insamling till julblomma så jag tänkte att det kanske inte är kutym att köpa något till jul. Trots det ville jag visa vår uppskattning till personalen så igår bakade jag en mjuk pepparkaka med frosting och lingon som Lovisa skulle få ta med sig till dagis idag.

Nu hade ju Lovisa tyvärr feber i morse så jag stack över med kakan själv. Jag gick igenom de stora barnens kapprum och seågföljande text på tavlan: "Tack så mycket för de fina julpresenterna!". Eh, va? Det stod ingenting på tavlan i de mindre barnens kapprum, så jag utgår ifrån att det bara skett en insamling för de stora barnen. Märkligt om du frågar mig. Det är samma avdelning, samma personal.

Hur gör ni med insamlingar till fröknar/lärare?

Lucka 21

Presentation av min mamma och pappa

Mina föräldrar Ann och Bertil var relativt unga när de fick mig, 22 respektive 25 år. Jag har alltid tyckt att det varit bra med unga föräldrar, inte minst nu när jag själv är vuxen och de fortfarande är pigga och friska. Jag vill ju ge samma möjlighet till Lovisa som jag själv hade, nämligen att växa upp med en närvarande mormor och morfar (Ja, farmor och farfar också för den delen, de är i samma ålder!)

Min farmor och farfar var lite äldre när de fick min pappa så de har inte funnits i mitt liv på samma sätt som mina morföräldrar. Dessutom gick min älskade farmor bort alldeles för tidigt i en ålder av 65 år, när jag bara var 10 år.

Mamma Ann
Jag och min mamma är nog ganska lika till sättet. Rätt hetsigt temprament, men också med glimten i ögat och nära till skratt. Vi argumenterar nog en del men det blåser över lika snabbt som det börjar. Min mamma är väldigt mån om andra och glömmer ofta bort sig själv, det finns ingen som ställer upp på sina barn som min mamma! Ibland lite löjligt mycket. Hon måste lära sig att säga nej ibland och sätta sig själv i främsta rummet.
När helgerna är över och vi kommit en bit in i det nya året skulle jag vilja ta en mamma/dotterhelg och bara rå om varandra och ha kul.

Pappa Bertil
Min pappa är en lättlurad, omtänksam (ibland lite too much) och familjekär sportfåne. Det finns ingen som mår så bra som när hela familjen är samlad som min pappa.
Min pappa ringer varje dag för att kolla läget, ibland räcker en minut för att säga att allt är ok. Kan ni tänka er att vi hördes nästan varje dag under de åren jag bodde i USA? Han vill alltid att man skickar ett sms när man kommit hem efter att ha kört hem på kvällen. Nu när jag själv har barn kan jag förstå detta behov av att veta att ens barn har det bra, men i tonåren tyckte jag att det hela var överdrivet och jobbigt.

Jag minns så väl en gång när jag gick i nian och skulle på en privat fest nån mil hemifrån och skulle få skjuts hem av en kompis föräldrar. Det hade blivit bråk på festen så polisen hade kommit dit och avhyst folk och fixat fram bussar för att få de flesta ungdomarna tillbaka till Sandared. Allt detta hade min pappa hört på sin polisradio (nördvarning!) och när jag inte kom hem hade han blivit utom sig av oro. Jag hade ju hängt med mina klasskompisar hem till en kille i klassen som också hade fest. Helt plötsligt är det nån som ropar "Josse, din farsa är här". Åhhhhhh, piiiiiinsamt..... Utanför stod farsan med andan i halsen, till råga på allt på min lila-vita bockstyrecykel........
Jag har nog tyckt att det varit lite jobbigt att ha en "överbeskyddande" pappa, men en sak som etsat sig fast i mitt minne är en sak som en av mina bästa kompisar sa en gång: "Jag önskar att jag hade en pappa som Bertil. Var glad att du har en pappa som bryr sig". Just denna kompisen har en pappa som inte alls varit närvarande under hennes barndom.

Jag älskar min mamma och pappa!

Och så några bilder...... (Min mamma stod som en hök bakom mina axlar när jag valde bilder från 80-, och 90-talets fotoalbum, det var väldigt viktigt att inte ta några "fula" bilder.)

16/6 1984.
Mamma och pappa gifter sig och jag och Johan
är brudnäbbar. Jag hade "giftklänning" och
"giftskor".

Mamma och Emma på en restaurang i Italien 1993.

Mamma och pappa ska på bröllop.
Pappa har ytterst suspekta brillor på sig.....

OnePiece - one piece of uglyness?

Det här, gott folk, är en OnePiece. En slags mysdress i ett och samma stycke, en sorts sparkdräkt för vuxna.
Jag förundras över hur dessa anskrämliga plagg har blivit så populära. Det finns en OnePiecebutik i Arkaden i Göteborg och där säljer dessa plagg som smör i solsken.

Jag vågar säga att jag aldrig kommer införskaffa en OnePiece. När jag sa det till Niclas trodde han mig inte, för något liknande hade jag sagt hösten 2005 när det var überinne att ha byxorna istoppade i stövlarna. Men en OnePiece, nä där går gränsen. (Dessutom kostar de mellan 1200-1600 spänn!)

Lucka 20

Vart och hur bor jag?

Vi bor i ett gult trähus med två plan och källare i Lerum som ligger ca 2 mil utanför Göteborg. Huset är byggt 1936 med genomgående trägolv, en öppen spis och en kakelugn. Att det just blev ett gammal hus var givet, eftersom både jag och Niclas drömt om det. Nyproduceringar eller radhus är inte riktigt vår grej.

Vi hade inga direkta preferenser på vart i Göteborgsområdet vi ville bo utan det var viktigare att det var rätt hus. Vi var i Långedrag, Mölndal och Hällesåker men inget kändes klockrent. Vi trivdes trots allt väldigt bra i vår trea inne i centrala Göteborg. Våra grannar inne i stan, Janne och Maria, flyttade till Lerum och frågade om inte vi också skulle ta och köpa hus där. Nej, vi trivdes ju så bra. Därefter började Maria mailbomba oss med länkar från Hemnet och helt plötslig en dag såg vi det, huset med stort H.

Så dagen innan vi gifte oss fick vi åka ut till Lerum för en privat visning eftersom den ordinarie visningen skulle äga rum när vi var på väg på bröllopsresa till Budapest. Det var några nervösa dagar med budgivning via SMS men dagen efter vi kommit hem stod det klart, huset var vårt!

Huset ligger längst in på en återvändsgata, bakom en fyra meter hög granhäck som gör att det är minimal insyn. Bakre delen av tomten vetter mot en liten skogsdunge. Vi har en tomt på 2400 kvadratmeter, både gräsmatta och en kulle med lite skog.

Utsikt från trädgården

Huset som det såg ut när vi flyttade in

Altanen som vi (läs: Niclas) byggt.

Köket pre-renovering.

Köket som det ser ut nu.

Matrummet med grön vävtapet á la vårdcentral

Matrummet efter bredspackling och målning.
Plus att möblemanget är bytt.

Julgranen på plats

Medan jag och Lovisa var iväg på pyssel hade Niclas i uppgift att ta in granen. Det var tur att vi inte var hemma för Niclas hade ett jäklarns sjå att få julgransfoten på plats så det var nära att granen åkte ut innan den ens kommit in. Det hela slutade med en tur till Rusta i Partille för att inhandla en ny julgransfot då den vi hade var alldeles för klen.

Lovisa hjälper till att klä granen. Hon fick i
uppgift att hänga de små julgranskulorna.

Granen julen 2010

Pyssel

I eftermiddags var det avslutning med scrappgänget och vi var inte mindre än fem vuxna och sju barn. Lovisa satt still i ungefär tre minuter och målade ett kort som hon sen gav till pappa Niclas. 

Lovisa tyckte det var roligare att sitta i "båten" och leka
med leksaker. 

När vi fikade satt Lovisa i Sofies knä. Hon tycker det är
roligt att hänga med lite äldre tjejer. 

Lucka 19

Har jag någon dold talang?

Rätt och slätt; nej.

Jag tycker inte att jag har någon dold talang direkt. Vad i hela friden skulle det vara? Jag är inte exceptionellt bra på något, snarare lite bra på mycket. Visst, jag kan scrappa, men det finns folk som gör det hundra gånger bättre. Jag kan spela tvärflöjt, dock inte exceptionellt bra. Höjden på min tvärflöjtskarriär var när jag spelade på min kusins bröllop.

Om det skulle vara något jag är extremt bra på så är det att jag har ett bra minne, men mest för onödiga saker. Jag kommer ihåg när nästan av alla mina klasskompisar från låg-, och mellanstadiet fyller år. Sjukt. Fast om det kallas för talang vet jag inte.
Jag har bra bollsinne och när jag gick i högstadiet var jag med i skollaget i fotboll, innebandy, volleyboll och basket.


Torftigt inlägg.

Jul, jul, strålande jul

Idag:
-sov vi allihopa till 8.45.
-har jag tränat ett mastodontpass på gymmet. MRL (mage-rumpa-lår) i 75 minuter.
-har vi varit på dop. Lovisa skötte sig exemplariskt. Nästan i alla fall. Det blev lite tumultartat när en 4-årig kille inte lät henne vara med och bygga med duplo.
-har vi köpt en julgran. Är det bara jag som tycker det är hutlöst att ta 380 spänn för en gran?
-har vi käkat Niclas hemlagade hamburgare.

Imorgon:
-ska jag ta mig in till Nordstan och försöka hitta något snyggt att ha på mig på jul. Ja, Nordstan sista helgen innan jul. Nej, jag är inte riktigt klok.
-ska vi klä granen.
-är det avslutning med scrappgänget. Dagen till ära ska alla ta med sig sina barn, så det blir fem vuxna och nio barn. Intressant.

Lucka 18

Jag och min blogg

Hösten 2007 startade jag min första blogg och skrev på sin höjd 2-3 inlägg per månad. Det var först när Lovisa var dryga fyra månader som jag tänkte att det vore kul att blogga om henne och min vardag som mammaledig, mest för att familj och vänner kunde hänga med i Lovisas utveckling.

Från att egentligen enbart handlat om Lovisa har bloggen på senare tid utvecklats till "min", Josefines blogg. Jag skriver ju givetvis om Lovisa också, men även om många andra saker som ligger mig varmt om hjärtat. Dessutom får man ju lite mersmak när man ser att bloggen varje dag besöks av en strid ström. (Strid ström med mina mått mätt alltså, häromdagen hade jag 100 unika besökare. Helt ok siffra eftersom jag inte "marknadsfört" min blogg).

Nu så här efterhand ångrar jag lite att jag valde lovisaalbinsson som adress då jag egentligen inte vill att den ska kopplas till henne som person längre. Det var ju MITT val att starta bloggen, inte hennes. Det känns som att det är dags att Lovisabloggen får gå i graven och att jag startar en ny blogg. MIN blogg.

Jag har inte bestämt mig till 100% än. För vad i all världen ska den heta?

Cookie Dough

Idag har jag VAB:at halva dagen. Jag och Lovisa somnade som stockar under en filt i hennes säng på eftermiddagen. Det kändes att jag var på gymmet och körde ett idiotpass spinning kl 6.45.
Maken är på stan och dricker öl så det är jag och Lovisa som fredagsmyser här hemma ikväll. Eftersom hon har ont i halsen tjuvstartade vi fredagsmyset lite genom att skopa upp några skedar Ben & Jerry Cookie Doughglass. Himmelskt god!

Ikväll blir det På spåret.

Lucka 17

Vad gör mig glad/irriterad

Jag blir glad av många olika saker, stora som små. Positiva överraskningar, ett bra träningspass, komplimanger, ett nystädat hus, Lovisas glada tillrop när man kommer och hämtar henne från dagis, umgås med vänner, solsken, träffa släkten, shoppa, musik, beröm, resa och uppleva nya platser, Lovisas sprudlande personlighet, att skapa kort och album i form av scrappande. Ja som ni ser, listan kan göras lång.

Det finns saker som gör mig arg och det finns saker som gör mig irriterad. Det är oftast småsaker som gör mig irriterad, saker som egentligen kan ses som ett i-landproblem.
Ta exemplet om ordning och reda när det gäller tvätt, disk och sortering av pant. Det här är något som får mig att gå igång på alla cylindrar när det inte sköts på rätt sätt.

Tvätt: Sortera tvätten korrekt. Exempelvis så lägger man inte en svart ulltröja tillsammans med vita lakan.

Disk: Innan man ställer in tallrikar i diskmaskinen sköljer man av matrester. Det kommer lukta apa annars! Dessutom vill jag ha det på ett speciellt sätt i diskmaskinen, var sak har sin plats. Otympliga saker skall inte ens ställas in där utan diskas för hand, det tar 30 sekunder. Max.

Pant: Det finns en påse för burkar och PET-flaskor och en påse för glas. Vad kan gå fel? Panten ska till ICA och glaset till återvinningsstationen, därför ska de inte blandas. Och eftersom det är jag i vår familj som sköter panten så tycker jag det är onödigt att dra med en massa glas till ICA.

Andra irritationsmoment:
På mitt jobb verkar folk ha väldigt bråttom och stressigt eftersom vissa som besöker dass inte ens orkar bemöda sig med att ta bort den tomma toapappersrullen och sätta fast en ny i hållaren. Istället ställer de rullen på golvet eller handfatet. Hur bråttom kan man ha?

Att folk inte använder blinkers när de kör bil. När du har för avsikt att svänga så ska man indikera detta genom att använda sina körriktningsvisare, för att använda ett korrekt ord. Rondellkörning orkar jag inte ens ta upp......

Jag går inte riktigt så långt att jag skriver
arga lappar när jag är irriterad.
Kolla in argalappen.se. Riktigt kul läsning!

Tidsoptimister. Om man har avtalat en tid så är det den tiden som gäller. Den akademiska kvarten är ok, annars ringer man och säger att man är sen. Att släntra in en halvtimma-trekvart sent är inte acceptabelt. Vad är det som säger att din tid är viktigare än min tid? Jag har tur och är gift med en likasinnad som också mår dåligt om vi inte är ute i god tid.

I London (och i Stockholm också har jag förstått) är det en oskriven regel att när man åker rulltrappa så står man till höger och går till vänster. Man står alltså inte två i bredd och chittchattar.

Föräldrar som inte säger till sina egna barn. På Luciafirandet till exempel, var det en pojke som satt och hojtade "Du är ful och fet som en babian" till några barn samt till sin egen mamma. Mamman bemötte det med en axelryckning.

Vad tragiskt att min lista över irritationsmoment är längre än listan över saker som gör mig glad. Haha!
Jag är inte en så stor surkärring som det låter.

Lucka 16

Favoritmusik/favoritfilmer

Är han snygg eller är han snygg?

Jag tycker det är oerhört svårt att beskriva vad jag har för musiksmak. Jag lyssnar nämligen på det mesta, med undantag för heavy metal och techno. Jag lyssnar mest på radio så det är sällan jag går och köper ett helt album av en och samma artist. Men om det är några artister jag lyssnat lite mer på än andra skulle det nog vara Bon Jovi, Robbie Williams och Matchbox 20. Dessutom tycker jag faktiskt om schlager, gärna gamla klassiker som man inte tröttnar på. Definitivt en stämningshöjare, i alla fall för mig.
Om vi ska diskutera musik jag inte tycker om, med risk för att bli lynchad, så kan jag säga att Håkan Hellström är en gubbe som jag inte kan med. Överskattad.



När vi var i Malaysia spelade ägarna av stället vi bodde på så skön musik i restaurangen. Vi frågade vilka som spelade och fick namnet på bandet, så när vi var i Kuala Lumpur gick vi in i en gigantisk skivaffär och köpte skivan. Hemma i Sverige hade vi på CD:n när mina föräldrar var på besök och helt plötsligt utbrister pappa: "Men, va' fasiken, det är ju Lobo". Då visar det sig att det är ett gammalt band som hade sin storhetstid på 60-talet. Best of Lobo är en skiva som går varm hemma hos oss! Kolla in på Spotify.


Jag har ingen direkt favoritgenre när det gäller filmer utan ser det mesta utom science fiction. Några av mina absoluta favoritfilmer är:

Gökboet: Flerfaldigt Oscarsnominerad film från 1975 som handlar om McMurphy (Jack Nicholson) som blir inlagd på ett mentalsjukhus. Där får man följa hans och de andra intagnas exter och upptåg. En roande men också väldigt gripande film!

Sound of Music: Klassiker som jag aldrig får nog av. Kan nog alla repliker och sånger utantill.

Den bästa av mödrar: En riktig snyftis! Den 10-årige pojken Eero kommer som finskt krigsbarn till Skåne där han får svårt att passa in hos sin nya mamma och pappa. Frågan är hur mycket jag kommer snyfta nästa gång jag ser den eftersom sist jag såg den var innan jag själv blivit mamma.

Sagan om Ringentriologin: Första gången jag såg Lord of the Rings var 2002 i USA. Jag fattade verkligen ingenting! Flera gånger övervägde jag om jag skulle lämna biosalongen. Dessutom blev jag bestört över det makalöst dåliga slutet. Vad jag inte visste var att det skulle komma två filmer till.... Duh!
Det var först efter jag träffat Niclas och vi såg filmerna tillsammans och fick mycket förklarat för mig som jag faktiskt tyckte att de inte var så tokiga trots allt. I vanliga fall tycker jag inte om overkliga filmer.



Nyckeln till frihet: Fängelseklassiker med Morgan Freeman och Tim Robbins. Älskar filmer med oväntade och twistade slut.

Love Actually: En total feelgoodfilm med brittiska skådespelareliten som jag kan se om och om igen. Särskilt nu i juletid!

Dessutom tycker jag om filmer som skildrar andra världskriget. Ja, Pearl Harbour var väl ingen direkt hit om man inte rådiggar Hollywoodsnyftisar. Men jag gillar Rädda menige Ryan och mästerverket Pianisten.